Stadens spårvagnar

http://www.youtube.com/watch?v=6IP0BWlKWho
Norrköpings spårväg: öppnades för trafik 1904 linje 1 och snart kom även linje 2-3 och 4 ,kvar idag består två av dom .linje 2 (röd) och linje 3 (grön). Antal resenärer per år är 3,4 miljoner, vilket är 46% av stadstrafiken i Norrköping,
Spårvägen öppnades för allmän trafik den 10 mars 1904. Avgiften för resande var då 10 öre för vuxna och 5 öre för barn. Det gick också att köpa 11 polletter för en krona, ett månadskort för tolv kronor eller ett årskort för 120 kronor.
Stadens första spårväg sträcker sig som en åtta på 4 km enkelspår genom stadens gator. Från korsningen Drottninggatan-Trädgårdsgatan vid Rådhuset går linjen österut förbi Nya torget till Skepparegatan, som den följer söderut till Stortorget. Efter att ha färdats på diagonalen kommer vagnarna in på Nygatan strax före Generalsgatan. Resan fram till Drottninggatan följer Nygatans sträckning. Vid Söder Tull svänger vagnarna norrut för att följa Drottninggatan – förbi startpunkten vid Rådhuset – till Centralstationen. Spåren löper parallellt med Norra Promenaden och vid Norr Tull vidare söderut på Kungsgatan. Bergsbron bjuder på en hänförande utsikt över strömmens strida vatten och de mäktiga byggnaderna i området. Till en början har linjen sin slutpunkt vid Sankt Persgatan, men redan vid slutet av 1904 förlängs banan i Kungsgatan upp till Nygatan för att där ta österut till Söder Tull som blir den nya slutpunkten för linjen. På detta vis begåvas Norrköping med sin första spårvägslinje, en linje som har den märkliga egenskapen att den på sin färd i Drottninggatan passerar båda sina ändpunkter.
1906 byggdes den så kallade Borgslinjen, sträckan från Väster Tull till Kneippbadens station. Samma år byggdes också ett provisoriskt spår till utställningsområdet på Sylten.Samma år, 1926 alltså, överges systemet med en enda linje. I stället införs ett system med två linjer: 1 Ringlinjen: Söder Tull – Östra station – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – Kungsgatan – Väster Tull – Söder Tull2 Västra station – Väster Tull – Söder Tull – Drottninggatan – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – MarielundDen 10 september 1931 tillkom linje 3: 3 Västra station – Väster Tull – Söder Tull – Drottninggatan – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – Marielund – Östra EnebyI samband med att sträckan till Klingsberg öppnas 1945 får linje 2 en ny sträckning:2 Klingsberg – Söder Tull – Drottninggatan – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – Marielund .Under slutet av 1940-talet byggs linjenätet om på norr. Linje 2 tar över trafiken till Fridvalla (Östra Eneby) från linje 3. Linjerna flyttas till Värmlandsgatan för att Riksvägen (sedermera E4:an) ska korsas i rät vinkel. Efter ett antal tillfälliga linjeomläggningar under ombyggnader stabiliseras nätet i slutet av 1950 när utbyggnaden till Breda Vägen är klar. Från 1950 till 1958 har nu nätet tre linjer:1 Ringlinjen: Söder Tull – Östra station – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – Kungsgatan – Väster Tull – Söder Tull 2 Klingsberg – Söder Tull – Drottninggatan – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – Marielund – Haga – Fridvalla 3 Västra station – Väster Tull – Söder Tull – Drottninggatan – Rådhuset – Centralstationen – Norr Tull – Haga – Breda Vägen
Linje 1 utgår normalt från Söder Tull, trafikerar Drottninggatan norrut till Norr Tull för vändning, går via uppställningsspåret i Norra Promenaden tillbaka till Rådhuset och tar medsolsvarvet över Öster åter till Söder Tull. Det är längden av denna sträcka som redovisas i tabellen ovan. Även andra sträckningar förekommer, särskilt vid ombyggnader av spåranläggningen. Linjen trafikeras huvudsakligen sommartid, ofta två gånger i veckan, men sätts även in vid särskilda evenemang i staden som till exempel kulturnatten och julhandeln.Sträckan Söder Tull – Kvarnberget trafikeras av linje 2. Den första delen anlades redan 1945 och gick från Söder Tull via Nygatan och Hörngatan till Broocmans plan för att därifrån fortsätta i Trozelligatan till Albrektsvägen där linjen (då i vänstertrafik) gick medsolsvarvet runt Klingsbergsparken.
På 60- talet lades linje 4 ner för gott. Norrköpings stad hade ett avtal med AEG om anläggande av ett elektricitetsverk och en spårväg till en kostnad av 1,2 miljoner kronor. Spårvägstrafiken inleddes den 10 mars 1904. AEG byggde systemet och de 12 spårvagnarna kom från ASEA.  Av dessa 12 vagnar finns en vagn kvar som museivagn, ”Gamla Ettan”. Den ursprungliga linjen, 4 kilometer enkelspår slingrade sig genom innerstaden. Den började på Trädgårdsgatan vid Rådhuset och gick Trädgårdsgatan – Skepparegatan – Stortorget – Nygatan – Drottninggatan – Norra Promenaden – Kungsgatan till ändhållplatsen Väster Tull. Redan på hösten 1904 byggdes spåren vidare därifrån till Söder Tull.
Inte långt efter att linjen öppnats började diskussionerna om en förlängning av linje 2 söderut till det då nya bostadsområdet Hageby. Av olika anledningar kom det att bli så att inget av det flertal förslag som under decenniernas gång lagts om den tänkta linjesträckningen genomfördes. Först i början av 2000-talet kunde ekonomi och politik förenas i ett beslut fattat 2004 om att avsätta 3 miljoner för att projektera den blivande linjen. Den 19 juni 2006 påbörjades – efter närmare 60 års debatt – byggandet av ett nytt spår från korsningen Albrektsvägen/Trozelligatan över Hagebygatan till en tillfällig vändslinga alldeles norr om Albrektsvägen vid Ljura centrum. Sträckningen till Ljura anlades som en första etapp på några hundra meter av den tänkta fortsättningen till Ringdansen. Ändhållplatsen för linje 2 flyttades den 10 september 2006 från Klingsberg till Ljura. Slingan i Klingsberg finns dock kvar och används av museitrafiken, men också av linje 2 under ombyggnaden av spåren vid Ljura för den blivande förlängningen.
1958 lades Ringlinjen ned och spåren på Kungsgatan  revs upp. Samtidigt omlades linje 3 via Östra Promenaden i stället för Drottninggatan, som ersättning för den östra delen av Ringlinjen. I slutet av sjuttiotalet ändrades linjesträckningarna så att linje 3 gick på Drottninggatan och linje 2 via Östra Promenaden.
En udda skapelse, kanske världens enda spa-vagn som va vit. Bastu, bubbelbad, dusch, wc och bar. Idag är den dessvärre. skrotad.
Under några månader 1998 trafikerades linje 5 mellan Klingsberg och Vidablick över Drottninggatan. Linjen fungerade som provtrafik för den då nya vagn 21 av typen M98

Spårvägsbygget i Hageby i juli 2009
Förlängningen av spårvägen från Ljura till Kvarnberget påbörjades i april 2009 och slutfördes i oktober 2011.[4] Utbyggnaden delades upp i två etapper, varav den första, till Trumpetaregatan, öppnades för trafik den 21 oktober 2010 och den andra, till Ringdansen och Kvarnberget, invigdes ett år senare, den 21 oktober 2011.
Den nya sträckan utgår från Albrektsvägen vid Ljura, fortsätter utmed Ljuragatan, över den nybyggda bron över Söderleden och in i Porten-området på Hagebysidan. Linjen passerar Hageby centrum, varefter den resterande sträckan går linjen utmed Hagebygatan och Navestadgatan fram till Ringdansen och Kvarnberget ytterligare några hundra meter längre söder ut.
Utmed hela sträckan till Kvarnberget planeras en bitvis rätt omfattande nybyggnation av bostäder och butiksområden. Med detta hoppas kommunen dels öka attraktiviteten för de områden spårvägen är tänkt att passera (några av dessa områden har länge brottats med dåligt rykte), dels utöka underlaget för spårvägslinjen. När utbyggnaden är i full drift beräknas 10 spårvagnar räcka för trafiken på hela linje 2. Detta blir möjligt eftersom spårvagnstrafiken till Ringdansen kan integreras med den befintliga trafiken i systemet.

Spårvägens historia

Spårvägen i Norrköping invigdes den 10 mars 1904 utan särskilda ceremonier. Redan andra dagen fick trafiken ställas in tillfälligt på grund av snöhinder. När Norrköping fick sin spårväg fanns elektrisk spårvägsdrift bara i tre svenska städer, Stockholm 1901, Göteborg 1902 och Helsingborg 1903. Senare skulle totalt tretton städer få spårväg, men bara tolv fick igång någon trafik.
Tidiga planer
Redan 1880 ville privatpersoner i Norrköping bygga en ång- eller hästspårväg till Söderköping. 1898 togs ett initiativ till hästspårväg. Stadsfullmäktige ville dock vänta och satsa på eldrivna spårvagnar, som redan hade börjat utbreda sig på kontinenten. Åren kring sekelskiftet fanns flera olika förslag till Expanderar mot framtiden
1902 fick företaget AEG ansvaret att leverera Norrköpings spårvägssystem, och det var AEG:s förslag att spårvagnarna skulle bli gula, en nyans som var vanlig i Tyskland.
Spårvägen har steg för steg byggts ut i takt med att staden har expanderat. På så sätt speglar spårvägen stadens historia. Den är omtyckt av många Norrköpingsbor och med tiden har den blivit en del av stadens identitet.

Ny sida om stadens spårvagnar:

http://anstad.se/nysida.htm