Sevärda hus

Västra station
1903 fick Norra Östergötlands Järnvägar koncession för utbyggnaden västerut av den smalspåriga järnvägen. 1906 var det klart för trafik, med ångvisslande och kolosande tågsätt och vid Kneippen byggdes ett stationshus, Västra station.
Idag kan man hyra bostad där:
Västra Station erbjuder ett kvalitetsboende för såväl semesterfamiljen som dig som reser i tjänsten. Målet är att hålla hotellstandard med en personlig touch. Rummen är ljusa och rymliga med högt i tak och stora trevliga fönster. Egen dusch/bad och toalett på rummet, kabeltv och trådlöst internet. Nära till spårvagnshållplats. Föredrar du att promenera tar det bara ca 20 min in till stadskärnan.
I trädgården kan barnen leka på stora gröna ytor och det finns gungor, sandlåda, studsmatta och lekstuga.
Eckhoffs hus/Bergslagsgården
På tomten närmast öster om Bergsbrons norra landfäste har Jönberg skrivit namnet ”Ekhoff”. Med det har han otvivelaktigt avsett Peter Eckhoffs änka Margaretha Lampert, född 1684. I makarna Eckhoffs äktenskap fanns flera barn, bland dem sonen Claes, född 1711.
Margaretha Lampert, eller Madame Eckhoff, som hon kallades, verkar ha sluppit undan den ryska brandskattningen bättre än många andra norrköpingsbor. Tillsammans med sina minderåriga barn tycks hon ha bott i ett provisoriskt hus på den eldhärjade tomten under 1720- och 1730-talen. Hon var uppenbarligen även affärskvinna, hon återupptog nämligen, med framgång, makens handelsrörelse. Hennes äldste son, Hans, fick gå i lära i Stockholm för fortbildning i faderns yrke. Den yngre brodern, Claes, gick i lära hos sin mor i handelsboden vid Skvallertorget.I husets bottenvåning fanns en sal, sju kammare, (rum), kök och förstuga, de båda sista var försedda med täljstensgolv. Det fanns nio fönsterlufter med ordinärt glas, elva halvfranska dörrar, samt ett flertal ”perlfärgade” och gröna kakelugnar. På väggarna satt omväxlande vävda tapeter och tapeter av papper. I den övre våningen fanns sex kammare, med liknande utrustning och ett kök med spis och bakugn, samt skafferi. På tomten fanns den vanliga anhopningen av uthus för husdjur och förråd.

Huset i dalen:

Denna byggnad har uppgetts vara, stadens allra äldsta, uppgiften tycks ha gott fog i sig. Vid tiden för ryssarnas härjningar i Norrköping i juli 1719 verkar den nämnda hörntomten i kvarteret Dalkarlen, inom det så kallade Bergskvarteret, ha ägts av rådmannen Israel Rahm. Byggnaderna på tomten som hade en areal på 2 193 kvadratalnar, (ungefär 770 m²), hade gått till spillo vid ryssbranden. Källarutrymmena hade däremot blivit relativt oskadda. Man kan utgå ifrån att Rahm i början på 1720-talet uppförde ett mindre bostadshus på tomten, till sig och sin familj.
Enligt bouppteckningen efter Rahm, som omkom genom drunkning under en resa till Stockholm 1724, fanns nämligen på tomten ”sedan olyckan, jämte trädgård, en liten byggnad samt ett brygghus och fähus .

 

Gamla Riksbankshuset/

I hörnet av Torg- och Nya rådstugugatan ligger denna mycket fina byggnad uppförd 1932 Det hus som uppfördes för Riksbanken i Norrköping består av tre våningar och oinredd vindsvåning. Under 20 år hade man sedan kontor i byggnaden. År 1956 såldes huset till Norrköpings Kommun som sedan dess använt byggnaden för kontorsverksamhet. År 1964 byggdes huset till med en ny huskropp mot Nya Rådstugugatan och Olaikyrkogatan. Vid ombyggnaden förändrades husets fasad mot öster och är idag sammanbyggd med den nya delen. Mot söder sträcker sig en loftgång till den nya huskroppen mot gårdssidan. Den ursprungliga trädgården är ombyggd till parkeringsplats samt en mindre del är tagen i anspråk av bostadshusen mot Trädgårdsgatan som uppfördes i mitten av 1940-talet.Husets fasad består av gul kvaderrusticerad puts på tegel. Sockeln mot trottoaren består av granit och under fönstren är fasaden dekorerad med marmor som också är dekor över varje fönster i bottenvåningen. Fönstren är helt i original från uppförandeåret. Mot Torggatan finns ett mindre burspråk. Fasaden är ytterst värdefull och ska ses som en god exponent för 20-tals klassicism. Entrén mot Nya Rådstugugatan är mycket värdefull med den ursprungliga Riksbanksskölden bevarad. Pelare med marmorbeklädnad, smidesverk och portalomfattningar i marmor. Huvudtrapphuset, med ingång från Nya Rådstugugatan, är delvis bevarat med kalkstenstrapor, högre i tak i trapphallen, handledare i smide men i övrigt helt ommålade väggar och dörrar från mitten av 1950-talet. I övrigt mycket modern karaktär i trapphuset.
Lasarettsbyggnaden/Flemmingatan 13.Denna mycket vackra byggnad uppfördes 1828 efter ritningar av George Folke Oppman. Oppman ritade under denna tidpunkt ett stort antal byggnader runt om i staden och hans signatur återfinns på flertalet ritningar ur magistratens rika arkiv på Norrköpings Stadsarkiv.Huset uppfördes som lasarettsbyggnad eftersom det vid denna tidpunkt rådde stor brist på sängplatser. De två mindre sjukhusen i staden hade tillsammans endast 18 sängar och efter att detta hus byggdes kunde antalet platser ökas med ytterligare 50 sängar. Lasarettet stod helt inflyttningsklart under 1831.
Lasarettet fick dock inget längre uppehåll i detta kvarter eftersom det ansågs vara bättre att bli kurerad i ett mer öppet läge i stadsbilden, därav upphörde vården i denna byggnad I kvarteret fanns det innan denna byggnad bland annat ett slakthus som revs i samband med att denna lasarettsbyggnad uppfördes. Kvarteret i sin helhet har fått namnet Varvet efter att det på 1730-talet varit plats för skeppsbyggnad (karta från 1730-talet).I huset har bland annat Fiskeby AB haft sitt huvudkontor. Idag består huset av kontorslokaler.Fasaden består av gul och vit slätputs. Sockelvåningen består av grå slätputs. Fasaden är ritade i en sparsam blandning av empire och nyklassicism med fina dekorationer av vit puts. Mot Tyska Torget finns en fin liten front e’spice med ett vindsfönster, och därunder finns stiliga pilastrar. Mot gården finns ett utbyggt trapphus med entrédörrar av äldre karaktär som är ytterst fina och påkostade. Samtliga fönster är av äldre karaktär, dock osäkert om de är sedan huset byggdes. Huset består av två våningar och vindsvåning.

Sockermästarens bostad /G:a rådstugegatan.

År 1741 stod denna mycket vackra byggnad klar för inflyttning. Byggherre var Sockerbruket Gripen och det var här som sockermästarna bodde. Den förste mästaren hette C. Freimüth och kom från Holland. Freimüth följdes sedan av en rad tyska sockermästare.Byggnaden innehöll vid denna tidpunkt två kök, fem salar och 10 kamrar. Under 1700-talet fanns det i byggnaden en offentlig biljard. I mitten av 1800-talet bodde brukspatronen Jacob Von Leesen i huset. I dag innehåller huset bostäder och restaurangverksamhet.
Fasaden är mycket fin med rikt arbetade frontoner över fönstren. Fasaden består av kalkputsat tegel. Ljusbeige och gul putskulör. Fönsterbågarna är målade i mörkröd kulör. Sockeln består av grå cementputs. På fasaden finns också gamla lampor i järnsmide. Portdörrarna till huset är sedan uppförandet och i mycket gott skick. Dörrarna är målade i brun kulör
Trapphuset har en klassisk 1700-tals prägel. Dörrpartierna är mycket välbevarade med ny målning i grå kulör. Vissa lägenhetsdörrar är av sentida karaktär men med foder i äldre stil. Väggarna är målade i grå/blå kulör och listverken är målade i mörkgrå kulör. Golvet består av sten som troligen är från husets uppförande. Sentida armaturer i äldre stil. Taken är mycket fina med kryssvalv. Till vindsvåningen finns de gamla järndörrarna kvar och även de är målade i grå kulör.
Repslagaregatan 43/ Denna vackra och välbevarade byggnad uppförd 1885 efter ritningar av arkitekten Theodor Glosemeyer. Byggherre var Johan (Janne) Gustaf Swartz. Han bodde där med hustrun Sophia Carolina Lovisa (Louise) Swartz (f.d. Hülphers). År 1886 avled Johan och Louise lät bygga om huset med bland annat inredd vindsvåning med takkupor. När huset uppfördes fanns det också en stor och härlig trädgård men i och med att man 1936 byggde ett nytt hus brevid fick trädgården ge vika. Samma år byggdes huset om med en port ut mot Repslagaregatan. I ombyggnaden ingick också ett nytt trapphus och en uppdelning av huset till lägenheter skedde. Huset består av tre våningar med inredd vindsvåning.Fasaden består av gul puts på tegel och sockel i granit. Sockelvåningen består av blockrusticerad sandfärgad puts. Fönstren är av sentida karaktär med vitmålade bågar. Portdörren med ingång från Repslagaregatan är målad i brun kulör.
På första våningen finns mindre lägenheter medan det på tredje våningen finns en mycket välbevarad våning med kakelugnar, väggpaneler, trägolv och fina stuckaturer. I hallen finns höga väggpaneler med ådringsmålning och en fin öppen spis. Där den tidigare serveringsgången fanns finns idag ett badrum. Trapphuset består av välbevarade snickerier, vackra entreér och golv av marmor.
Druvan

 

/Tomten var till 1920-talet avriven men i början av 1900-talet fanns det planer på att bygga ett stort hotell på tomten. Detta hotell kom aldrig att uppföras men ritningarna finns kvar och är signerade av arkitekten och byggnadsingenjören John Franzén.Denna mycket fina byggnad uppförd i 20-tals klassicism av byggherren Systembolaget i Norrköping 1927.
Huset kallas för Druvan efter restaurangen som låg där när huset uppfördes. Till restaurangen hörde också en stor trädgård där man under sommartid kunde njuta av levande musik.byggnaden är mycket välbevarad och stod under många år tom. I begynnelsen användes byggnaden för restaurangverksamhet och under 1970-talet fanns också Systembolaget i huset.Fasaden är mycket fin och består av gul puts på tegel. Pilastrar i grå puts och tak av svartmålad plåt. Fina ”front espice” i fasaden mot Järnvägsparken, dessa med rikt usirade figurer. På sidorna finns enklare festonger. Balkonger i gott skick med räcke i smidesverk. Originalfönster med spanjoletter.Trappor i kalksten och golv i marmor. I övrigt sentida målningar. Den nya entrén består av dörrparti av ek. Inre delen helt nybyggd med modern färgsättning. Idag är/
Tandläkarpraktik i stora delar av huset. I stora salen (idag förmodad användning som sammanträdessal) finns stora och fina väggmålningar med Norrköpingsmotiv av konstnärerna Einar Forseth (övervåningen) och Yngve Lundström (nedre våningen). På bottenvåningen, i en igensatt entré, finns en tandläkarepraktik som visar hur det såg ut hos tandläkaren för 100 år sedan.
Hedvigs Prästgård

/I närheten av strömmen ligger denna mycket vackra och pittoreska byggnad som tjänat som prästgård mellan åren 1782-1972. År 1775 var den gamla prästgården i ett så dåligt skick att en rivning var nödvändig men då församlingens ekonomi inte var den allra bästa tog brukspatronen Christian Eberstein initiativ till att skänka en av sina byggnader till församlingens glädje. Christian Eberstein (1738-1816)Byggnaden var en två våningar hög byggnad som var uppförd av timmer och som tidigare var placerad i hörnet av Trädgårdsgatan och Styrmansgatan. År 1782 stod byggnaden klar och var då även delvis moderniserad Prästgården hör till Hedvigs Kyrka som från början var avsedd för stadens tysktalande befolkning. Två tysktalande präster var anställda fram till 1775 och samtliga gudstjänster framfördes på tyska. Under 1775 hade tyskarna till stor del försvenskats och därav ersattes en av de tysktalande prästerna med en svensk präst. Efter detta framfördes varannan gudstjänst på tyska och varannan på svenska. Huset består av två våningar och vindsvåning. Husets fasad består av gul slätputs och sockelvåning av grå slätputs. Taket är lagt med rött tegel. Fasaden är ritad i klassisk empirestil. Fönstren är välbevarade och är troligen från mitten av 1800-talet. Bågarna är målade i en vit kulör.Husets interiör är ytterst välbevarad med spegeldörrar i empirestil, trägolv, djupa fönsternischer, listverk och skåp med dess inredningar.
Casper Rodes Palats, Saltängsgatan 25 /släkten Swartz som startade sockerbruk på 1750-talet. Det fanns vid denna tidpunkt tre stycken sockerbruk runt om i staden och ett av dessa var Casper Rodes sockerbruk Planeten. Casper Rode uppförde detta hus som bostadshus och på tomten intill låg själva sockerbruket. På den tomten ligger idag den Appeltofftska Villan, ritad av Werner Northun. Casper Rode ansökte 1738 om att få tillstånd till att starta ett sockerbruk men borgerskapets äldste avslog ansökan eftersom det redan fanns sockerbruk i staden. Den främsta anledningen till att ansökan avslogs var att borgerskapets äldste var rädd att traktens skogsbestånd skulle utarmas av flera sockerbruk .En av hans söner övertog bruket men sålde det omkring 1755 och produktionen pågick sedan till brukets nedläggning 1856 .1916 revs själva huvudbyggnaden Appeltofftska villan. Bostadshuset bevarades dock och under åren 1900-1972 tjänade bostadshuset som huvudkontor för AB Aug. V. Svensson. Huset är ytterst välbevarat med en mycket vacker fasad som är ritad i en blandning av jugendbarock och nyklassicism. Fasaden har vackra dekorationer i form av frontoner och pilastrar. Fasaden består av gul och vit slätputs. Sockelvåningen består av blockrusticerad grå puts. Husets inredning är inte beskriven eller sedd ännu. Säteritaket är klätt med tegel och med plåt. Huset består av två våningar och inredd vindsvåning.
Anderzénska huset/År 1907 uppförde kortvarufirman Axel Anderzén & Co denna mycket magnifika byggnad i direkt anslutning till Strömmen. Kortvarufirman handlade med både kläder och sytråd från England men i början av 1950-talet lades verksamheten ner. Byggnadens höjd mot omgivningen kom att anses som främmande och huset kom att kallas ”Skandalhuset,Huset uppfördes enligt ritningarna och består av fem våningar och inredd vindsvåning. Under 1980-talet genomgick byggnaden en omfattande ombyggnad där man varsamt renoverade byggnaden.Delar av den mycket magnfika fasaden. Dörrarna är av sentida karaktär men mycket vacka.Fasaden består av gul puts och sockel av granit och fasaden är i sin helhet mycket välbevarad.Lägenheter i stora trapphuset om 190-240 kvm, dessa rikt utsmyckade med kakelugnar, öppna spisar, trägolv, stora balkonger samt utsikt över delar av innerstaden.Trapphuset består av sentida lägenhetsdörrar samt marmorgolv och hög golvsockel i yttre delen av trapphallen. Vacker hiss från år 1907.
Ståhlboms silo /Västgötegatan

År 1925 uppfördes denna vackra byggnad av Ståhlbom & Co. Ståhlbom & Co gav uppdraget att rita huset till den framstående arkitekten Knut Pihlström som var en av 1920-talets mest anlitade arkitekter i Norrköping. Han både uppförda och ritade hus. Främsta plats för hans verk är Dalsgatans övre del mot Louis De Geergymnasiet. Innan silon uppfördes fanns här en gammal byggnad som precis som nuvarande silo hade samma utseende om än något lägre och för tiden omodern. Silon består av fem våningar och i bottenvåningen finns en gammal vaktmästarbostad som idag står tom och som dessutom är brand och rökskadad.För något år sedan ville man att det skulle bli ett nytt kårhus men planerna lades ner då kårhusledningen hittade en bättre byggnad i närheten. En lokal fastighetsägare erbjöd sig för några år sedan att förvärva byggnaden men affären blev aldrig genomförd. Silons fasad består en grå sockelvåning och ovan ljusrosa kalkputs. På flera ställen återkommer klotter och vissa slagord. Saneringar har avlöst varandra varvid det rekommenaderas att grindar sätts upp för att minska klotter på de fina spegeldörrarna som utgör byggnadens entré. Byggnadens inredning är till stor del bevarad och några våningar upp finns ett kontor med inbyggda bokhyllor, kassavalv, spegeldörrar, sekundärfönster, djupa fönsternischer och parspegeldörrar. Inredningen är genom åren av förfall mycket hårt åtgången och i behov av restaurering. Trapphusdelen består av trappa i kalksten och väggar målade i grå kulör.

Svea Saluhall/

Byggnaden, som ligger invid Nya Torget, uppfördes 1899 efter ritningar av arkitekten Werner Northun som vid denna tidpunkt var en flitigt anlitad arkitekt. Han ritade flera av Norrköpings saluhallar. Byggherre var slaktaren JW Landqvist. År 1901 stod byggnaden klar för att tjäna som saluhall. Innan saluhallen uppfördes i kvarteret, med namnet Skeppet, fanns här ett mindre hus där man inrättat en ölstuga med namnet ”Beir-Halle”. Denna byggnad revs 1899.År 1980 brann hela saluhallen ner och kvar blev endast murarna. Byggnaden räddades dock av byggherren och fastighetsägaren Nils Lennstam som med sitt nystartade företag Nya Sveahallen AB lät bygga upp saluhallen igen.Byggnaden består av två våningar och fasaden består av grön puts på tegel och partier med fasadtegel. Nya entrépartier.Precis intill saluhallens entré öppnar sig Nya torget, som under många år var fyllt av torghandel. Torghandeln är idag mycket liten och torget till stor del öde. För några år sedan byggdes torget om och fick modern stenläggning och en modern fontän. Torget har av många ansetts som livlöst och dystert. Torget är idag i behov av en ny omdaning.
Norrköpings snusfabrik kom till i mitten av 1800. Röda Lacket
Den nedre del av ljusgården är en del av restaurangen Fiskmagasinet, som även har en fiskbutik ut mot Marknadstorget. På bottenplanet finns även butiker som Norins Ost, Britta och Lennarts Nära Kött och Speet Spirit. Helt annorlunda mot förr. Förändringen är total och snart 80 år har gått sen snustillverkningen upphörde i kvarteret. Swartzarnas tobak gick helt och hållet till snus, som framställdes i Knäppingsborg. Främst Röda Lacket,
Sveriges näst äldsta snusvarumärke, efter Ljunglöfs Ettan, och som lanserades vid den Swartziska snusfabriken redan 1850. De egna tobaksodlingarna återfanns efterhand på de vidsträckta fälten längs Söderköpingsvägen där S:t Johannes kyrka senare uppfördes, ned mot det som i dag är Ljura. Här stod även tre stora, faluröda tobakslador, där tobaken hängdes och torkades efter skörden. Sålde till staten
Det var Erik Swartz som uppförde den nya snusfabriken år 1877, efter ritningar av arkitekten Sven Malm.
På 1910-talet sålde sonen Carl Swartz sitt snusimperium till det som senare skulle bli Svenska Tobaksmonopolet. En 150-årig epok var över. Men han sålde inte för snusets skadliga verkan, utan för att satsa på en politisk karriär. Carl Swartz poängterade att snusfabriken var modernt rustad och att den utan tvekan skulle fortsätta gå med vinst.
”Den är försedd med de modernaste och bästa maskiner och anordningar och erbjuder möjlighet att, utan nämnvärt ökade kostnader, mångdubbla tillverkningen”, skrev han i fullmakten inför försäljningen. Gott anseende
När den svenska tobaksindustrin sen förstatligades övergick odlingarna vid S:t Johannes till staten. Men tillverkningen vid den Swartziska snusfabriken upphörde först i början på 30-talet och det var det goda anseendet hos Röda Lacket som fördröjde avvecklingen.
I dag är Swartzarnas gamla kvarter förvandlade till en spännande del av Norrköpings innerstad. Och Röda Lacket är utbytt mot ost, kött och fisk. Källa: Handlingar i det Swartziska arkivet i Stadsarkivet.

Fortsättning av gamla hus i Norrköping på denna sida;länk.

http://www.mellanpromenaderna.se/byggnader.html

Annonser