Nrkp norr.

Norrköping norr

 Hultsbruk yxtillverkning:

Är en mindre småort som har blivit känd för den tillverkning av yxor som har skett på plats sedan slutet av 1800-talet, yxor som i stort antal också har gått på export. Arkeologiska undersökningar har också visat att yxor har tillverkats på platsen redan på stenåldern. Hults bruk ligger vid Ågelsjön i Kvillinge församling i Norrköpings kommun, nordöstra Östergötland strax väster om Åby. Ågelsjön ligger 67,2 meter över havet, i en dalsänka omgiven av Kolmården och Kvillingeförkastningen och vid sjöns sydöstra ände ligger Hults Bruk. I området finns de högsta bergen i Kolmården, Borgarberget och Jakobsdalsberget. Strax norr om Hults Bruk ligger en fornborg och ca 1,5 km söder om bruket ligger en annan fornborg, Torsborgen. Från Ågelsjön rinner Hultån ner i Hultdalen, fallhöjden är 56 meter. Vattnet rinner inte fritt utan i en 750 meter lång tub till en kraftstation som ger ström. Platsen har varit bebodd ända sedan stenåldern. Platsen ligger längst in i Hultdalen på en sluttning upp mot Ågelsjön. På stenåldern var Hultdalen en havsvik som gick in till den plats där det 2009 står fyra flerfamiljshus, cirka 43 meter över havet. När en av dessa, arbetarbostaden Sion, uppfördes 1878-1879 hittades vid grundläggningen 84 yxor samt slipstenar och en knacksten. När skolan byggdes 1886 hittades ett hundratal yxor som inte togs tillvara utan kastades tillbaka. Någon enstaka yxa har också hittats på 38-metersnivån, ingen yxa har hittats på en lägre punkt över havet än så. Vid tillverkningen har man dels använt lokal grönsten, dels använt material som verkar komma från Skåne, Västergötland och Närke, bland annat flinta. Forskare har tolkat fyndplatsen som att yxor har tillverkats på platsen i sådan omfattning att man kan tala om en verkstadsplats där yxor har tillverkats för att handla med. http://hultsbruk.se/
Stenkullens Hotell:

Hotellet byggdes redan 1858 och användes som sommarbostad av Carl Schwartz som var statsminister någon gång i början av 1900-talet. Interiören skulle anstå en regeringschef än idag. Med råge.
Det är 1800-tals-tapeter på väggarna fantastiska kristallkronor i taken skulpturer, mingvaser från golv till tak. Oljeporträtt i stora guldramar, handmålade kakelugnar, porslinsfigurer. Och då har vi bara sett värdshusets matsal. Följer vi skylten ”Till ingenting som är någonting” ner i källaren hittar vi en bastkjol från Fiji, bonader från Nordkap till Tahiti, svenska gamla sedlar omsorgsfullt monterade i ram en munkdress från Tibet, en sari från New Delhi och ett svartvitt rutigt tak med schackpjäser fastsatta i. På ovanvåningen finns ett sovrum med en säng specialgjord för Oscar den II inför hans besök 1902, ett bibliotek ritat av Stockholms stadshus arkitekt Ragnar Östberg, och en ansenlig mängd sovrum – allt som allt har boningshuset 38 rum. Och överallt dessa saker – frankerade vykort från 50-talet gamla tidningar, karikatyrbilder från de årliga resorna till Hawaii foton, kläder.
Det är en kuslig stämning som omgärdar hotellet, och drar paralleller till mord och kriminalromaner. Folk som brukar åka förbi här kallar stället för ”psycho-hotellet”.
Getå Hotellet:

/http://www.getahotell.se/
Getå är ett hotell med anor omskrivet redan 1702, men då som krontorp. Sedan dess har spännande ägare avlöst varandra. Robert Nobel äldre broder till Alfred Nobel lämnade efter sig den tydligaste prägeln. Han ägnade stor omsorg åt Getås trädgård och anlade, under senare hälften av 1800-talet, de än idag använda vägarna.
Villa fridhem:/http://www.villafridhem.nu/index.php?option=com_content&view=article&id=59&Itemid=55
Villa Fridhem byggdes år 1868 av grosshandlare Wilhelm Kempe som morgongåva till hustrun Henriette (född Diewel). Huset timrades i Utansjö och forslades på Ångermanälvens is. Huset användes som sommarnöje och andra byggnader som fanns på platsen var förutom en magnifik park  badhus, lusthus, lekstuga, danspaviljong och byggnad för tjänstefolk. Fridhem ärvdes på spinnsidan dvs äldsta dottern var arvtagare av huset som förblev inom släkten Kempe i 100 år. Första ägarinnan Henriette Kempe, vars dotter Ester Maria Henriette, gift Strömman, var nästa ägarinna, samt hennes dotter Henny gift Mörner. Kvinnorna finns avporträtterade i matsalen. År 1967 såldes fastigheten till Härnösands kommun. Kommunen lät Villa Fridhem höra ihop med Sälstens Camping, vilken hade olika arrendatorer under årens lopp. Villan användes som sommarcafé för både turister och Härnösandsbor. Under 90-talet var Villa Fridhem och tillhörande byggnader i stort behov av renovering. Det fanns tankar om att riva huset, vilket väckte många upprörda röster.
Fredgagården:/spa/http://www.fredgagarden.se/

 

QVARSEBO

Kvarsebo socken bildades 1615 genom en utbrytning ur Östra Husby socken och ingår i Södermanland, men tillhör Östergötlands län.Kvarsebo socken ligger på norr om Bråviken på Kolmården. Socknen består av bergs- och skogsbygd med några sjöar

 

kvarsebo kyrka

Hon ligger oerhört vackert, kyrkan i Kvarsebo, och den som känner till kyrkans historia kommer än mer hänryckt dra efter andan. Det var ortsborna själva som byggde den. Trots nödår och fattigdom lyckades de få sin kyrka genom slit och bestämdhet. På juldagen 1808 hölls den första gudstjänsten i den nya kyrkan. Kyrkogården blev till i samband med att kyrkan byggdes och det är en lugn och naturinspirerad plats som bereder vila för folket i Kvarsebo. Skogen utgör en naturlig inramning
som förstärks med en bogårdsmur.Framför kyrkan sluttar kyrkogården ner mot en oas som ger plats för minneslund och gravstenar. En liten bäck med tillhörande bro fulländar bilden. Minneslunden är ett nytillskott. Den anlades för ca 20 år sedan, men är inte lika utnyttjad som minneslunderna i städerna.På kyrkans södra sida ligger gravar med blandade åldrar och utseenden. Här finns de traditionella stenarna, men även de mer kreativa, som ett kors med namnen ristade i en bok i sten. De andra stenarna minns Trädgårdsmästaren eller Kyrkvärden, andra presenterar sig med namn och symboliska bilder. Det här är en ovanligt fridfull kyrkogård, vackert inbäddad i själva naturen.

Krokeks kloster:

Krokeks kloster omnämns första gången år 1440 i ett testamente av Holmsten Johansson

(Rosenstråle). Klostret tillhörde franciskanerorden och var helgat åt jungfru Maria, därav
namnet Vårfrukloster. Franciskanermunkar skulle enligt sin ordensregel till stor del leva av
allmosor som ”tiggarmunkar”. De skulle framför allt predika, mottaga bikt, undervisa och
vårda sjuka. Det kan därför tyckas märkligt att franciskanerna slog sig ned i en glest befolkad
skogsbygd, men detta faktum understryker platsens betydelse vid en viktig färdled. Många
resande passerade Krokek och för munkarna blev det en viktigt uppgift att ge mat och husrum
åt dessa. Sannolikt ersatte Vårfrukloster ett ännu äldre härbärge vid denna plats.
Om klosteranläggningen är inte mycket känt. De skriftliga källorna är få och arkeologiska
undersökningar har inte utförts i området. Rester av klosterkyrkan ligger på nuvarande
ödekyrkogården. Förutom kyrkan måste här ha legat byggnader som användes som sovsal,
matsal, kök, gästhärbärge och samlingssal.
Klosterområdet tycks ha sträckt sig en bra bit utanför den nuvarande södra kyrkogårdsmuren.
Här finns två ruiner och flera fynd av murar har gjorts vid uppodling, liksom när man har
öppnat gravar på den nuvarande ödekyrkogården. Söder om kyrkogårdsmuren påträffades
1903 en stenlagd gata under jordytan. Gatan ledde i riktning mot Kroksbäcken och
förmodligen mot den bro som en gång fanns här. Vid samma tillfälle påträffades, nära muren,
kolnat virke och förkolnade rester av korn. Resterna av byggnaden tolkades som en
nedbrunnen förrådsbyggnad (Samzelius, 1965).
Klosterruinerna finns avbildade i en skissbok av Mathias Palbitzki, från mitten av 1600-talet.
Av bilden framgår att klosterkyrkan har legat innanför och parallellt med nuvarande norra
kyrkogårdsmuren. Koret med absid låg i öster och ingången i väster.
Förutom munkar fanns i klostret även lekbröder. Dessa hade ej avlagt munklöfte och ägnade
sig uteslutande åt praktiskt arbete. Tillsammans med munkarna drev de t ex koppargruvan vid
Viksjön. Vid norra änden av sjön Gullvagnen, nordväst om klostret, hade de ett vattendrivet
verk (förmodligen en sågkvarn). Genom uppdämning hade ett betydande fall skapats i sjön.
Vattenståndet reglerades med hålldammar, Munkdammarna, som ännu kan ses i kärrkanten.
Även Svintuna kvarn låg under klostret, där munkarna själva kunde mala sin spannmål samt få
inkomster genom att mala säd åt bönderna i trakten (Samzelius, 1965).
Genom skriftliga källor vet man att klostret genom testamenten och gåvor fått både lös och
fast egendom, bl a en del gårdar. Då klostret efter reformationen övergick i kronans ägo gavs
det år 1538 som förläning åt f d strängnäsbiskopen Magnus Sommar och de bröder som så
önskade fick bo kvar. Förmodligen fungerade klosterbyggnaderna som härbärge ytterligare en
tid. År 1545 var emellertid klostret ödelagt enligt de skriftliga källorna.
Den ruin och ödekyrkogård som idag ligger på platsen är rester efter kung Fredriks kyrka från
år 1747. Som byggsten vid detta kyrkobygge användes det som fanns kvar av de gamla
klostermurarna.
Annonser