Motalas Historia

Det gamla Motala
Offerplatsen vid vägmötet – så lyder den accepterade tolkningen av namnet Motala. Människor kom till platsen i forna tider därför att Motala ström var mycket rik på ädelfisk, framförallt lax, ål och harr. I strömmen fanns forsar och fall och då vattenkvarnar började användas under medeltiden, hade varje större gård en kvarn vid sitt fiskevatten. De äldsta bevarade dokumenten om en fastbebyggelse finns i de tre motalabreven. I det första motalabrevet från 1288 förlänade konung Magnus Ladulås riddaren Knut Mattiasson en gård med tillhörande fiskevatten i Motala. År 1361 omtalas Motala kyrka för första gången, men man har långt senare funnit ett murparti som daterats till förra hälften av 1200 – talet. Vadstena kloster förvärvade år 1346, genom ett gåvobrev från konung Magnus Eriksson och drottning Blanka, ett stort antal gårdar i Motala och Nykyrka socknar.

1500-talet
I Vadstena klosters jordebok från år 1500 omtalas att klostret ägde två gårdar i Biskops Mothala i Perochia Motala (Motala socken). Även biskopsbordet i Linköping ägde en gård i Biskops Mothala. I samband med reformationen 1527 sammanslog egendomarna och lades under kronan. Gustav Vasa visade stort intresse för Bispmotala och där anlades en kunglig avelsgård, Motala Gård. Under medeltiden var också Motala prästgård belägen i Bispmotala fram till år 1699, då kyrkoherden flyttade till Vinnerstad. Motala fick då en kaplan på Skattegården och förblev annex under Vinnerstad till år 1876. Motalabyns ekonomiska angelägenheter dirigerades under medeltiden från Vadstena kloster, vilket kom att hämma utvecklingen för Motalas del. Den fasta bebyggelsen var vid medeltidens slut begränsad till områdena närmast strömmen och Vättern. Utvecklingen gick långsamt även sedan Motala by och socken kommit under allmän förvaltning.


1600-talet

Under stormaktstiden fick Östergötland två militära förband. Officerarnas krav på förläningar tillgodosågs. Livstidsdonationer blev ärftliga och sätesgårdar, befriade från skattepålagor, uppstod. Bland sådana säterier kan nämnas Lindesnäs, Fredberga och charlottenborg. Stor betydelse fick det så kallade Kungsfisket, vilket var ett arrendefiske, i mynningen på strömmen. Även smedjorna tog vattenkraften i anspråk för drivning av sina hammare. På 1670-talet gjordes en om- och tillbyggnad av den gamla medeltida kyrkan, för att bereda gravplats för bygdens stormanssläkter.

1700-talet

Underhållet av den 300 år gamla medeltida träbron över strömmen var ett ständigt återkommande problem. Det var nu dags att ersätta den med en mera stabil stenbro. Finansieringen skulle ske genom en bro tull. År 1787 stod Motala Storbro färdig.
År 1772 påbörjades en ombyggnad av den trånga och mörka 1600-tals kyrkan, utan tillstånd från myndigheterna. Den år 1774 färdiga kyrkan är unik såtillvida att varken det förberedande förslaget eller de efteråt insända ritningarna blev godkända. År 1800 var Motala en utpräglad jordbrukssocken med ca 2 000 invånare. Bebyggelsen var koncentrerad till den södra delen av strömmen. Där fanns 2 knipp hammare samt 10 kvarnhus.

Motala blev köping och senare stad berodde på två omständigheter – tillkomsten av Göta kanal och Motala Verkstad. Den gamla tanken att bygga en förbindelseled mellan Östersjön och Västerhavet genomdrevs av Baltzar von Platen, ”mannen med järnviljan”. I september 1832 invigdes kanalen under stora högtidligheter av Karl XIV Johan. Von Platen själv fick inte uppleva slutförandet av kanalen. Han avled tre år tidigare. Sitt sista vilorum kom han att få i Motala på den norra stranden av Göta kanal. Men Platen skapade även Motala Verkstad, som kom att få en ännu större betydelse än kanalen. ”Platens smedjan”, som startades 1822, var avsedd att vara en reparationsverkstad för kanalens behov. Verkstaden utvecklades först under Daniel Fraser och sedan under den skicklige fartygskonstruktören Otto E Carlsund till att bli Sveriges första och största mekaniska verkstad med bl a fartygsbygge, lokomotiv och broar som specialitet. Baltzar von Platen födde idén om staden Motala och ritade själv den unika stadsplanen med solfjäderformigt utstrålande gator med centrum ute i Motalaviken. Ett område, norr om kanalen och strömmen, avsöndrat från Bisp motala gård, Motala Storgård och Komministergården bildade den nya köpingen 1823. Köpingen kom att utvecklas långsamt medan befolkningstillväxten ute i socknen ökade snabbare genom inflyttningen av arbetare till Motala Verkstad. Köpingens gränser var alldeles för snäva. Stora torget i centrum stod tomt och det gick långsamt med bebyggelsen i köpingen. Den omfattande affärsverksamheten, som bedrevs vid slussen och hamnpiren, låg utanför gränsen. Här var det marknad under avlöningslördagarna. Laglöshet och bråk hotade invånarna i Motala, som kom att bli ett svenskt Klondyke. En viss förbättring skedde dock efter polisväsendets inrättande 1851.

År 1862 tillkom de nya kommunallagarna, vilket medförde bättre ordning och reda förvaltningen. Till ordförande i kommunalnämnden valdes bryggmästare Abraham Rosendahl. Han drev igenom att Motala kommun skulle få bilda bolag för utskänkning och minutering av spirituosa. Sålunda fick kommunen stora inkomster för att betala bl a polis, skolväsende och fattigvård. År 1868 beslutade kommunalstämman att plantera ett stort antal popplar, för att skapa luftväxling, sundhet och trevnad, allt enligt hygienismens lära. Motala kom att bli känt som ”Poppelstaden”.
Tillkomsten av järnvägslinjen Hallsberg – Motala – Mjölby år 1873 medförde stora förväntningar. I samband med att järnvägen anlades utvidgades köpingens område till järnvägsstationen. Men kostnaderna för järnvägen blev långt högre än man räknat med och vållade stora bekymmer för kommunerna och de involverade företagen. Detta ledde fram till järnvägskonkursen 1879.
Då Motala fick stadsrättigheter den 1 april 1881 var Motala till ytan den minsta staden i Sverige. En mängd industrier började runt sekelskiftet att växa fram i Motala socken. Det trånga stadsområdet medgav inget utrymme för industrietableringar. Motala stads funktion som serviceort åt socknen kom ytterligare att förstärkas.

1900-talet

Vid sekelskiftet hade Motala stad ca 3000 invånare. Förstädernas befolkning beräknades till ungefär samma antal. De sanitära förhållandena vari förorterna mycket bristfälliga. Motala behövde område att expandera på utan att detta medförde alltför stora kostnader. Vid inkorporeringen 1917 införlivades bl a Bispmotala, Bondebacka, Samuelsberg och Motala Gästgivaregård, söder om strömmen. Invånarantalet ökades med ca 2300 förortsbor.
En betydelsefull milstolpe i Motalas historia var tillkomsten av Motala Kraftstation år 1921. Motala Kraftverk var det fjärde i storlek i Sverige. Vattenståndet Motala Ström höjdes.
Konstnären Christian Eriksson anlitades för att göra en staty av Baltzar von Platen, Motalas grundare. Statyn, på Stora Torget, invigdes av prins Eugen den 22 september 1922.
En sentida ättling till Motalas grundare kom att spela en viktig roll för bygden. Civilingenjören Baltzar von Platen uppfann ett nytt kylsystem, som ledde fram till uppfinningen av kylskåpet. Tillverkningen förlades till Motala och ett företag vid namn Arctic. Kylskåpet blev snart en världsartikel, sedan Elektrolux övertagit tillverkningen år 1925. En annan betydelsefull Motalaindustri, Luxor, grundades av fabrikören axel holstensson. Han började i liten skala, år 1923, att tillverka kristallmottagare. Luxor Radio utvecklades med åren till att bli vår kommuns största industri med 3 000 anställda.
Motala rundradiostation, som tillkom år 1927, gjorde Motala känt över hela landet genom anropet ”Stockholm-Motala”. Rundradiostationen hade Europas starkaste sändare. De 120 meter höga radiomasterna gav samtidigt Motala en ny profil. Den kände författaren och Nobelpristagaren Verner von Heidenstam flyttade på 1920-talet till Motalatrakten. På Övra Lid i Västra Ny socken lät han uppföra en herrgårdsbyggnad. Heidenstams hem Övralid ligger vackert beläget med utsikt över Vättern. Där tillbringade han sin ålderdom och där kom han att få sin gravplats.
Den stora Motalautställningen år 1937, som besöktes av 227000 personer, bidrog också till att göra Motala välkänt. Bakom arrangemanget stod Motala Fabriks- och Hantverksförening. Bilhall, presspaviljong, livsmedels- möbel- och industrihallar, konstutställning, nöjesfält m m hörde till begivenheterna.
Centrala Torpedverkstaden flyttades från Karlskrona till Motala i april 1941. Detta medförde en betydande inflyttning av arbetskraft från andra orter. Arbetarna byggde  ute vid Råssnäs. Vid den stora inkorporeringen 1948 tillkom Stor-Motala. Motala socken och Vinnerstad inkorporerades med staden. Motala hade dessförinnan 9982 invånare. Nu tillkom ytterligare 12248 personer från socken samt 1136 från Vinnerstad. Totalt 23 376 invånare.
Under mottot ”Möt Motala” visades det nya Motala upp samband med en ny utställning år 1957. Utställningen invigdes av landshövding Eckerberg med prins Bertil som huvudtalare.
Då Motala 1971 upphörde att vara stad införlivades Godegård, Borensberg och Boberg i den nya kommun- gemenskapen. Aska, Tjällmo och Vadstena gick ihop med Motala den 1 januari 1974. Gemenskapen med Vadstena varade till 1980, då Vadstena åter bildade en egen kommun.
Kravet på anpassning till den moderna trafiken medförde en genomgripande förändring av Motalas utseende. Ett stort problem var att bevara den av von Platen unika solfjäderformade stadsplanen. Stora delar av byggnadsbeståndet var förfallet och passade inte som stadskärna i en modern tätort. Då den nya genomfarten invigdes 1974 hade stora delar av den gamla husen ersattes av moderna hus.

 

Annonser