Linköpings historia .2 .vidare sida 3.

1527–1604 Staden krymper Makten förskjuts från kyrkan till kungen
Vid medeltidens slut var kyrkans makt stor i Linköping. Stadsbilden dominerandes av domkyrkan och domkapitlets många stenhus. Som ett kyrkligt centrum hade stiftstaden Linköping blivit en viktig stad, även om befolkningen fortfarande var liten. Gustav Vasa hade egna planer på hur han skulle bryta kyrkans makt för att komma åt dess rikedomar. Här behövdes ett religionsskifte så han kunde bli kyrkans överhuvud i stället för påven och ärkebiskopen. Dessutom behövde han betala sina skulder till Lübeck. Lånen han fick när han kämpat för att återerövra landet från danske kung Kristian II skulle betalas. Gustav Vasa hade valts till riksföreståndare 1521 i Götalandskapen och först när landet var befriat blev han vald till kung 1523  endast 27 år gammal. Det var en lång och komplicerad strid med många höga herrar som bytte lojalitet, ibland flera gånger. Den ende av påven sanktionerade biskopen i landet var Hans Brask i Linköping.

Genom riksdagen i Västerås 1527 förlorade kyrkan sin jord i det som kallas för en reduktion, då kungen återtog egendomar från kyrkor och kloster och gav till nya ägare. Biskoparnas slott och fästen blev kunglig egendom medan adelsmännen fick ta över klostrens stora egendomar. Stormän och borgare drev gårdarna och kungens administration och makt ökade på kyrkans bekostnad. Biskoparna, som tidigare hade haft stor makt, förlorade mest och det är just det som striden mellan Brask och Vasa visar. Brask ledde protesten och menade att påven måste godkänna reformerna, eftersom den svenska kyrkan fortfarande var katolsk. //Alla kyrkor fick behålla en kyrkklocka. De övriga tog kungen och smälte ner till mynt och vapen. Olika kyrkliga silverföremål beslagtogs och användes som betalning.//Klostren stängdes efter 1527 års riksdag ett efter ett. Några blev kvar lite längre, Vreta klosters sista nunnor dog 1582 men klostret var stängt innan dess. Vreta kloster kyrka är än idag i bruk som församlingskyrka.//Två kända linköpingssöner /De två bröderna Johannes Magnus och Olaus Magnus var två borgarsöner från Linköping som genom akademiska studier och kontakter lyckades osedvanligt väl i livet. Johannes blev Sveriges siste katolske ärkebiskop och den yngre brodern Olaus som levde i Rom blev utsedd av påven till broderns efterföljare. Han åkte dock aldrig tillbaka till Sverige. Gustav Vasa organiserade sin stat och skapade ordning. Han utvecklade en stark administration för det fria landet Sverige. Bland annat såg han till att öka djuraveln i landet. Två gårdar som låg på var sida Roxen var hästavelsgårdarna, Tuna kungsgård och Kungsbro gård. De hade båda varit biskopsgods när Gustav tog över kyrkans gods. I fogderäkenskaperna från 1550 då gården kallas Konungs-Tuna kan man läsa att gården ansvarade för närmare hundra hästar. Linköpings gård, som ännu inte hade blivit Linköpings slott, hade samma fogde som Tuna gård, Oluf Mickelsson Krok. Under hans tid byggdes nya hus på Tuna och räkenskaperna finns bevarade så man i detalj kan följa hela bygget. Dessutom finns en karta över Tuna som visserligen är från 1688 men där alla kung Gustavs hus finns kvar.
Bränder och nordiska sjuårskriget
Inte nog med att Linköping råkade ut för nedrustning av kyrkan, silverbeskattning, minskade affärer för hantverkare och köpmän dessutom brann staden två gånger samma år! 1546 var ett otursår, i april brann staden ner till hälften och i maj samma år brann den andra delen ner. Domkyrkans tak och de målade kyrkfönstren förstördes av elden. Man bad sockenkyrkorna att ge sina lager med koppar till domkyrkan så taket kunde ersättas. Eftersom nästan alla hus låg tätt och var av trä, utom ett fåtal stenhus, kunde branden sprida sig väldigt lätt.Den danska hären under ledning av fältherren Daniel Rantzau härjade och brände allt de kom åt i Östergötland under hösten 1567. När de närmade sig Linköping hade redan den svenska militären tänt eld på staden. Danskarna vände vid Valla när de såg att staden brann, här fanns inget att hämta.Domkyrkans tak förstördes igen och denna gång ersattes det smälta koppartaket med ett halmtak! Nu fick man skattebefrielse från staten för att underlätta den svåra situationen.  Kung Johan III engagerade sig i återuppbyggnaden av domkyrkan och 1582 murades ett stort rosettfönster in i den västra gaveln.//
Slaget vid Stångebro///
Maktspelet mellan Sigismund och hans farbror fortsatte och kulmen kom sommaren 1598. I september 1598 landsteg Sigismund i Sverige för att göra upp med hertigen om makten. Han hade med sig en mindre armé av legoknektar, eftersom han inte förlitade sig på stöd från svenskarna, vilket visade sig stämma. Till en början gick allt bra för Sigismund och han intog Kalmar. Vid Stegeborg utbröt stridigheter och hertig Karl förlorade ett slag men läget försämrades för Sigismund och han inneslöts av hertigens trupper.
Linköpings blodbad
De kungatrogna rådsherrarna tillfångatogs och sattes i arrest i Linköpings slott. Där fick de sitta från hösten 1598 till mars 1600 då hertig Karl kallade ständerna till riksdag och rättegång på Linköpings slott. 800 personer samlades i rikssalen och lyssnade till hur Karl anklagade rådsherrarna för landsförräderi. De hade skadat landet och den evangeliska läran när de hade rått kung Sigismund att föra en utländsk krigshär mot Sverige. Några erkände och de blev benådade. De som ståndaktigt vägrade erkänna landsförräderi var Gustav och Sten Banér, Ture Bielke och Erik Sparre.
Linköpings slott byggs klart av Karl IX
När Johan III gick bort 1592 var inte slottet helt färdigbyggt. Den översta våningen på norra flygeln saknades ännu. Den byggdes nu på och en stor sal färdigställdes. Salen kan man se vid ett besök på Slotts- och domkyrkomuseum. Dessutom uppfördes stora praktgavlar med dekor av huggen sten och stenklot.Två av dessa stenklot har tillvaratagits vid arkeologiska undersökningar inne i biskopstornet och de finns nu i samma sal vid den stora modellen av Karl IX:s slott. Äntligen var det kungliga slottet i Linköping färdigt, men tyvärr blev det inte använt mer av kungen utan lämnades till stor del åt sitt öde under hela 1600-talet.

1700–1780 Eländes tid

Stadsbranden

Det nya seklet började förfärligt. I slutet av januari brann större delen av Linköping ner. Det var drängen Sven Nilsson som ställt sin stallykta så olämpligt att en av hästarna sparkade omkull den i höet. Stallet låg i hörnet av Stora torget, där Centralpalatset nu ligger. Drängen försökte komma undan ansvaret för han gick och la sig. Den starka vinden gjorde att elden snabbt spred sig och snart brann stora delar av centrala staden och närmare 150 hus brann ner. De nedre delarna av staden totalförstördes. Elden hoppade även över Stångån så en del hus brann ner där också.

Länkar till sidan av resten av den tiden/http://www.linkopingshistoria.se/1700-1850/1700-1780/

Annonser