Kläder,lekparker och Biografer

Kläder förr och nu

Vikingarna:

För att hålla sig varma var det nödvändigt att klä sig i flera lager av ull, päls och läder. Växtfärger gav plaggen karaktär och status. Blå byxor, grön tunika och vid röd mantel och ett stort bronsspänne var modet. Byxorna skulle vara pösiga knäbyxor eller långa byxor under en eller flera tunikor och detta var vad mannen skulle ha på sig. Kvinnorna bar ett rörformat plagg utanpå sin långa tunika, man skulle bära en vid stor mantel som skydd mot regn, kyla och vind.

1200-1300:

I början av 1300-talet lär människorna sig bygga högt och smalt och spetsigt. Allt får sin form, hattar skor, käder liknar stadens toppar och torn. De fina kläderna lyser av starka färger. Männen bär korta veckade plagg till långa sydda strumpor. Kvinnornas kjolar är långa och har vackra underkjolar.

1400-talet:

Päls har alltid setts som en lyxvara och på 1400-talet nådde det sin höjdpunkt i omtyckthet inom de olika samhällsklasserna. Alla eleganta och dyrbara plagg smyckades med päls. De pouläraste skinnen var ekorrygg, räv, bäver. Olika samhällsklasser använde olika päls.

1500-talet:

Modet på 1500-talet gjorde männen rörliga men kvinnorna orörliga. Männen hade ofta på sig en kort axelkappa. Arm och benkläder var trånga för att framhäva musklerna. Det kvinnliga modet dräkten som var delad i liv och kjol. Livet var väldigt urringat och väldigt trångt.

1600-talet:

Under 1600-talet utvecklades mansdräkten till kostym, det vi har i dag.

1700-talet:

Frankrike skapade en kupolliknande klänning på 1700-talet, klänningen hade två veck i ryggen som föll rakt ner från axlarna, som oftast var sydd i siden. Under 1700-talet blev även solfjädern en väldigt elegant accessoar.

1800-talet:

Yllekorsetterna blev modernare och finare i slutet av 1800-talet. De från början av 1800-talet ansågs vara ohygeniska. För att förhindra detta besämde Dr Jaeger att man skulle bära ylle närmast huden i stället, och yllekorsetten infördes.

1900-talet:

(Snubbelkjolen) Kjolen var lång och snäv och fick fram en kvinnligt trippande gångstil som var modern. Smink började komma tillbaka och en ny mjukare bh gjorde att urringningarna blev större. Kjolarna blir kortare före första världskriget, ända upp till vaden. 1950-talet var en tid som influerades mycket av franska designer.

1970-1979:

Från 1968-1976 var det nästan bara jeans som gällde. Minikjolen hade blivit så kort och liten att den låg som ett bälte runt höften.

1980.talet:

Tre klädesplagg som kom att bli 80-talets uniform var sneakers, tights och kavajen men som samtidigt kom att bli yrkeskvinnans dräkt. Det hette ”powersuit” och man hade oftast knäkort snäv kjol till den skräddade kavajen med högklackade pumps och svarta strumpor. Det sista som 80-talet kom ut med var att kläder skulle ha livskvalitet och hålla länge.

1990-1999:

Det som kom tillbaka var 60 och 70-talsmodet. 1993 slog det igenom med ”grunge” en stil som kopplades ihop med gatumodet. Nylon kom tillbaks som en våg i mitten av 90-talet, i alla plagg och inte bara sportplagg.

2000-talet:

Man har inspirerats från tidigare trender ända från 30-talet fram tills 90-talet och hämtat mycket mönster och färger därifrån. Starka färger som rosa, rött och turkost. Jeans används till det mesta, under tunikor och klänningar. Väskor stora ringar och halsband smyckar man sig med. Broschar, hängslen och slips till kvinnor är accesoarer som syns mycket under 2000-talets början. Foppatoffeln blev en succe under 2006 även 2007. Hårextensions gör comeback, 2010 blir beige och hudfärgat heta, pasteller, spets och kängor. Blommor och skyhöga klackskor.
Biografer
staden med de många biograferna. Exempelvis Rialto, Royal, Odéon, Saga, Röda Kvarn och Aveny.Skandia,City.Kronan.roxy.camera.sandrew 1-2-3.grand.

   

Lördagen den 16 maj 1959 var det flera premiärer på gång bland biograferna. På Grand visades Ung rebell med James Dean i en nypremiär och på Saga spelade Johnny Weismuller på nytt hjälte, nu i filmen Djungel-Jim i dödsdalen. På Skandia var det nypremiär för Povel Ramels filmspex Ratata, ?fruktansvärt rolig?, enligt recensionerna.
Röda Kvarn visade Genom eld och vatten med Esther Williams och Red Skelton och biografen City på Repslagaregatan visade Boris Karloff
i Frankenstein hämnas.
I mitten av 50-talet fanns det tio biosalonger på olika håll i innerstan. Absolut sämst och definitivt minst var Saga på Drottninggatan 24, särskilt om man fick plats längst framme vid duken. Då var det en uppenbar risk för nackspärr.
Sagas föregångare på platsen var biografen , som hade öppnat som så kallad kinematograf 1904, men då enbart med en liten salong en trappa upp. Senare byggdes den ut till en riktig biosalong, med en inredning i art deco.
Nästan granne med Saga, men på Trädgårdsgatan låg Odéon, en ganska stor biograf och av många ansedd som stans bästa. Odéon lades ned i början på 60-talet och blev sedan bingohall och ett forum för popkonserter.
På Repslagaregatan i Godtemplarnas hus låg City, invigd 1952.
Längre söderut på Drottninggatan låg Aveny, stans största biograf med 700 platser. Aveny var den bästa biografen på många sätt. En stor salong med en stor duk. Här kunde vi se filmer i så kallat Todd-Ao 70-format. Även foajén med sina stora glasväggar var tilltalande.
Här satt man och njöt av Woodstock-filmen 1970. Det var århundradets musikfest och efter Woodstock blev stora musikfestivaler legio.
Men nya tider var i antågande och den första vågen av biografdöd drabbade Norrköping under 1960-talet. Då försvann i tur och ordning Rialto på S:t Persgatan, Saga på Drottninggatan och Odéon på Trädgårdsgatan. Då hade redan Roxy på Södra Strömsgatan, nuvarande Fleminggatan, gått i graven.
Två år senare var turen kommen till Royal vid Norra Promenaden och därefter var det dags för klassiska Aveny, att slå igen. Sista filmen på Aveny visades i juni 1986.
Grand på Drottninggatan gick i graven den 23 oktober samma år. Biografen genomgick en stor modernisering i mitten av 80-talet då den stora salongen byggdes om till Grand 1-2-3 enligt det moderna biokonceptet.
I december 1988 visades de sista filmerna på Norrköpings sista kvarvarande biosalonger av storformat. City och Camera bommade igen för gott.
En bioepok var över.
Senare började filmstaden att byggas som
Halekinen/flimmer
viseringscenter 2011 u är den sist nämda biografen..

 

Skrammelplatsen

Det bedrevs även särskild vinterparklek, från slutet av 1940-talet och framåt, där bland annat fritidsförvaltningens gubbar spolade isar och gjorde i ordning kälkbackar. En alldeles speciell lekplats var skrammelplatsen, anlagd år 1947 vid Oxtorget ovanför Norr Tull som en bygglekplats, den första i sitt slag i landet. Från början bara avsedd för pojkar i åldrarna 7-14, men efter protester fick även flickor vara med. Här var det fritt fram för fantasin och här fanns det gott om lek-rekvisita.
”Här finns ett stort område ute i det fria, där det finns bilar, flygmaskiner, motorer, plankor, papp och spik, målarfärg, tegel och murbruk. Och där får man göra precis vad man vill.En plats där man får spika och hamra, måla och kladda, meka med motorer och kika efter hur ett flygplan ser ut inuti”, skrev en av lokaltidningarna. Albertina
Skrammelplatsen lades sedan ned 1951.

Vasaparken/

Nästa stora lekpark som kom att bli otroligt populär var Vasaparken, även den med plaskdamm. När den stod färdig 1949 kom den att bli den största och en av de mest frekventerade. Det första året besöktes lekparken av cirka 35 000 barn, för att därefter stadigt dra ännu mer folk. Och det riktiga dragplåstret var den stora plaskdammen och den spännande lekutrustning som tillverkades på fritidsförvaltningens egen verkstad. Det lekredskap som kanske mest satte fart på fantasin var träskeppet Albertina, egentligen en sandlåda, utrustad med mast, roder, tackel och tåg.

Ljuraparken

var givetvis bäst. Och störst. Men visst var vi lite avundsjuka på barnen som bodde längs Wadströmsgatan och Lagergrensgatan och som hade Vasaparken som sin oas. Där hade de fantasifulla klätterdjur i trä, tillverkade på fritidskontorets verkstad av träd som hade fällts vid Himmelstalundsbadet. Och en av stans största slänggungor. Även övriga lekredskap, exempelvis träbilarna, tillverkades av fritidsförvaltningens personal.
Men Ljuraparken var ändå bäst. Parken stod fullbordad 1957, då med parklek, små lekstugor och uteduschar. Parkhuset byggdes året senare och våra vidsträckta domäner innehöll stora inbjudande gräsmattor, ett par grusplaner, en fiskdamm, en lång solmur och mängder med träddungar och buskage. Och i parken kryllade det av ungar. I mitten på 1960-talet kunde Ljuraparken räkna in hela 53 000 besök av lekande barn. Rekord bland stadens alla lekplatser, trots avsaknaden av plaskdamm. Alla ungar fick i stället nöja sig med duschar.

Stadens största park/lekpark:

Folkparken är ett grönt vardagsrum på 20 hektar med kullar och dalar, skogspartier och ängar. Parken anlades mellan åren 1892-1894 på initiativ av John Philipsson, som även bekostade anläggningsarbetet. Med sina 20 hektar är det Norrköpings största park. Folkparken är utformad efter mönster från den så kallade engelska parken. I parkens östra del finns Matteus kyrka. Den är byggd 1892 i nygotisk stil, efter ritningar av arkitekt Helgo Zettervall. Bredvid ligger Norra kyrkogården som invigdes 1914.I parken finns flera ytor för aktiviteter, bland annat en lekplats med klätterställningar och leksaker samt ett stort hoppberg och en plaskpool. Här finns banor för frisbeegolf, minigolf och sandfyllda banor för beachvolleyboll.Folkparken är lummig, grön och naturligt utformad. Här finns både fina planteringar och stora träd, bland annat den sällsynta solfjädertallen och en magnolia som Drottning Silvia planterade när parken fyllde 100 år 1994.

Folketspark

Norrköpings Folkets Park  är traditionsrik, redan är 1901 startades parken av Arbetarrörelsen i Norrköping och de första Folkparkerna i landet.
Tanken på en Folkets park i Norrköping framkomi redan i slutet av 1800-Talet. Här hade dom även en stor lekplats plus en lite djurpark med trevliga djur att beskåda.Barnens lekskola för att lära sig köra bil och trafikregler .December 1942 invigdes Folkborgen. Premiärartisten var dem kända Chilenska sångerskan Rosita Serrano. Den 24 september 2002 totalförstodes det klassika danspalatset Borgen. December 2003  kom nyheter att Borgen skulle byggas upp igen den stod klar 28 januari 2005.

Sen kom den ena parken efter den andra i bostadsområdena..