Historia om vikbolandet

VÄLKOMMEN TILL VIKBOLANDET
 http://www.kulturarvostergotland.se/html//eriksgata/vikbolandet.htm
http://www.skogsborg.se/kust_files/slott.html
Den mångfald av aktiviteter & friluftsliv som finns på och i Vikbolandets närhet gör att Du har lätt att hitta något som passar Dig att göra. Fiska, golfa, båtluffa, äta, gå på pub, besöka strutsfarm, bada, plocka svamp & bär, grilla, ta det lungt & njuta av naturen, segla, jogga, rida, skjuta lerduvor, följa med på biodling, älgsafari, köra 4-hjuling & mycket mycket mera.
Närheten till Kolmårdens Djurpark, via färja över Bråviken ger nästan obegränsade möjligheter för barn & vuxna i alla åldrar.

Färgan över Bråviken


Lite Historia om bygden
Vikbolandet, landmassan som är insprängd mellan Östersjöns två största havsvikar (Bråviken & Slätbaken) utgjordes ursprungligen av Lösings, Björkekind, & Östkinds Härader. Dessa inrymmer på Vikbolandet inte mindre än 14 socknar, (från väster till öster) Styrsta, Dagsberg, Tingsta, Tåby, Furingstad, Konungsund, (Östra) Stenby, Kuddby, Å, Östra Ny, Östra Husby, Häradshammar, Rönö och Jonsberg.

Färgan över Slätbaken

Bygden var i förhållande till omgivningarna rik på odlingsbara marker. Omgivande vattenvägar underlättade dåtidens frakter. Söderköping utgjorde länge det viktigaste handelscentrumet på ostkusten, och skog fanns i tillbörlig omfattning längs kusterna. Dessutom tilldelades bönderna av Drottning Kristina statlig skog i bla Kolmården, en brukningsrätt som följer gårdarna än i dag, med andelsägande (mantal) i häradsallmänningarna.

Ett arv från dåtiden som fortfarande kan beskådas är alla de slott & herresäten som finns uppförda. Många är välbevarade. Ravnäs, Ållonö, Rotenberg, Stensö, Mauritsberg, Broxvik, Lönö (där Sarah Leander levde), Jonsberg, Gottenvik, & slottet vid Mem för att nämna några.
En del av dessa är mer eller mindre öppna för allmänheten, tex Mauritsbergs Slott och Mems Slott, som är väl värda ett besök.
Ållonö i Vikbolandet
 
Vid Bråvikens södra strand på Vikbolandet i östergotlan ligger Ållonö Slott.
Egendomen har fullständig historia från 1300-talets andra hälft fram till idag. Slottet med tillhörande byggnader avstyckades 1980 från  Ållonö Säteri och ligger i en vacker lantbruksmiljö på en 144 000 m2 parktomt i anslutning till Bråviken. Ållonö Slott  har besuttits av många kända familjer bl.a. Griphuvud, Gera, Kurck, Liliehök, Oxenstierna, Hamilton, Sperling och Flach. Det var familjen Flach som återförde Ållonö till sitt ursprungliga skick under åren 1905- 1913. Barockslottet uppfördes under 1670- talet och tillhör den svenska högbarockens konstnärligt fullödigaste byggnader. År 1905 påbörjades en genomgripande renovering som syftade till att återställa slottet som det framträdde på i Suecia antiguas kopparstick från 1675. Även de nuvarande flyglarna återuppfördes enligt de ursprungliga ritningarna i samband med denna renovering av slottet. Ållonö slott ger idag vad gäller exteriören en trogen bild av slottet. Ållonö slott ger idag vad gäller exteriören är mer präglad av den ursprungliga anläggningen, medan interiören är mer präglad  av  1900-talet. med de- taljer från såväl 1600-talet som 1700-talet. Slottet är två våningar högt med källare och har brutet tak. Boytan uppgår till cirka 1 140 m2 och källarvåningens yta är cirka 290 m2. Undergrund består av berg.
Lönö Vikbolandet

 

Lönö skanns ligger på en halvö på Bråvikens södra strand cirka 4 mil Öster om Norrköping. Det som idag kan ses på platsen är en 60 gånger 20 meter stor anläggning.
Nordost finns ett kallmurat bröstvärn. I nordväst syns en ingång tydligt.
I skansen finns en stensatt brunn och resterna av en gravd skyttegång.
Man kan också se en 100 meter lång bakre försvall (ej med tagen på skissen.
Ungefär 200 meter öster om skansen längre ut på udden finns ett mindre värn
C:a 4 gånger 4 meter stat med en noggrant kallmurad främre mur och en
naturlig formation i klippan som bakre vägg.
Frontmuren är ungefär 1,40 meter hög. Byggnationen skulle kunna vara ett
flankskydd till den stora skansen för att hindra en land.
 Arkösund
 Arkösund brukar beskrivas som Norrköpings Sandhamn. En gång var det en sommaridyll för borgarna i staden. Hit kunde man åka med tåg från Östra Station – en resa som i början av 1900-talet tog två timmar. Nu vill kommunen ha flera bofasta i Arkösund och kommer under våren 2011 att släppa ett 40-tal tomter mitt i Nordanskogs lummiga grönska med närhet till strövområden och bad. Utsikten blir över Lindövikens vatten. Tomterna kommer att fördelas via den kommunala tomtkön. Man vill utveckla också de centrala delarna av samhället och målet är att få ortens mitt att bli en naturlig samlingsplats för boende, båtliv och besökande. Arkösund utvecklades ur planerna på att ge Norrköping en isfri hamn och denna skulle ha järnvägsförbindelse med staden. Järnvägen byggdes 1892-1893.
Historien  om Arkösund Hotell
 Bilden är på nss klubbhus.

hotellet

Hotellet har varit verksamt sedan starten år 1895, samma år som järvägen drogs ut till Arkösund. Detta år är också början av Arkösund som samhälle. Innan järnvägen kom ut till Arkösund var orten en stillsam och otillgänglig plats.  Här bodde fiskare som lotsade de större fartygen in till Norrköpings hamn. Men med järnvägens inkomst blomstrade ett helt nytt skärgårdssamhälle upp i Arkösund. Här har serverats mat och logi över 100 år. Många människor har kommit för att äta gott  och njuta av tillvaron i den östgötska skärgården. Hotellet hade vid sitt öppnande år 1895, 13 stycken resanderum belägna i nuvarande restaurangdelen som också är det äldre ursprungliga hotellet. Rummen blev uppvärmda med kakelugn och lystes upp med fotogenlampor. Hotellets gäster intog sin middag på den nu nedbrunna ”restauranten” på kvarnberget.  Maten som serverades var ofta smörgåsbord eller Chatean Briand.  Sommargästerna vid 1900 -talets början och framåt var ortfolk med anknytnig till Norrköpings stad. Vid denna tid var staden en förorenad plats. Detta medförde att folk sökte sig ut på landsbygden för att förbättra sin hälsa och njuta av lugnet. Att bada var det primära intresset för de flesta som besökte Arkösund.  Än idag kallas sommargäster i Arkösund ” badgäster ”, som allså är ett muntligt arv från sekelskiftet. Den stora vita villan mitt i Arkösund vid kajen är Norrköpings segelsällskap.

vårdkasen på Lönshuvud

Vårdkasen ligger på toppen av Lönshuvud längst ute på Vikbolandet, i Rönö socken i Norrköpings kommun, och härrör troligen från slutet av 1700-talet. Sista gången vårdkasesystemet användes var när ryssarna brände och härjade utmed östgötakusten 1719. Denna vårdkase restaurerades 1972 och är nu en fast fornlämning. En vårdkase består av kådrika och lättantändliga trästockar som är resta i en hög stapel på toppen av ett berg. Vårdkasarna bildade en kedja av eldar och användes som varningssystem för fientligt intrång. Grovt sett en äldre form av dagens radarsystem. Syftet med dem var att ge folk tid att söka skydd och för att ge de vapenföra tid att mobilisera. Vårdkasarna omtalas under medeltiden som bötar och fungerade då även som juridisk gräns. Innanför bötarna gällde landskapslagarna och utanför gällde ledungslagarna. Försumlighet med bevakningstjänsten av bötarna bestraffades mycket hårt. Troligen har vårdkasesystemet rötter i förhistorisk tid.

GOTTENVIK/SÄTERI

Gottenviks säteri med anor från sent 1700-tal Det gamla har bevarats och all renovering har gjorts med varsam hand.  Birgitta Engqvist bodde här, när hon står på trappan till sitt hem Gottenvik där Vikbolandsskogen, ängarna och havet möts, för att hälsa oss välkomna med hembakad kaka och hon visar in oss till det stora lantliga köket där bordet är dukat för eftermiddagsfika.
Det hela började när jag var liten flicka och fick följa med min pappa som var veterinär hit till Gottenvik en sen kväll för att behandla en sjuk häst. Det var mörkt, blåsigt och kallt och det var endast ett enda fönster upplyst i hela byggnaden berättar Birgitta.
– Ute i stallet fick jag vara pappa behjälplig när Gerdt Reuterskiöld, Gottenvik och tillika hästens ägare uppenbarade sig, uselt klädd, lortig och med ett par gymnastikskor av tyg som var så trasiga att jag kunde se hur hans tår rörde sig därinne.
– Han ville se efter hur det gick med hans häst, och det blev upptakten till en livslång vänskap mellan Gerdt, mina föräldrar, min syster och mig. Han var ogift och barnlös, därför kom han att bli som en gammelmorfar i vår familj.
På Gottenvik bodde han tillsammans med sin mamma Gärda som även hon kom att ingå i familjegemenskapen Engqvist-Reuterskiöld.
Hennes far veterinär Erik Engqvist fick ärva godset av Gert Reuterskiölds. 1931 kom det i Gerts familj ägo.
  Jonsbergs dopklänning

År 1825 gifte sig Carl  Jakob med Eva Jederholm.

De bossatte sig på Jonsberg och fick 11 barn, av vilka 4 dog tidigt på grund av
olyckshändelser. De tre äldsta barnen, två pojkar och en flicka  drunknade
julafton 1838, endast 9, 8, och 6 år gamla. En son omkom 14 år gammal under en
andjakt år 1851. Två söner och fem döttrar växte upp i hemmet.
Det berättas om Eva, den näst äldsta född 1836, att när hon på 1880 – talet
bodde i Norrköping fick hon tjänstgöra som tolk. Annas döttrar talade med
beundran om sin mammas språkkunskaper, om hur bra hon kunde hjälpa dem
med språkläxorna.
I  en byrålåda på Klinga gård hittade Anna den slöja som hennes syster
Emilia omkring 40 år tidigare broderat och skänkt till sin faster. Anna tänkte
att hon skulle använde slöjan som brudslöja åt döttrarna.
Men hon tycks tidigt ha förstått att ingen av döttrarna skulle gifta sig ty när
hennes första barnbarn sonen, Karls  Ruth, föddes 1900 , gjorde hon i ordning
en dopklänning av slöjan. Dopklänningens historia är skriven av Ruth Swartling
f. Ringborg född 1900-03-20.
Klänningen  finns 2006  hos Eva och  Erland Ringborg, Stockholm.
 Mauritsbergs slott
Birger Nilsson Grip s Björsätter på 1500- talet Herrgården Mauritzberg, som ursprungligen kallades för Björsätter, har anor från  1500 – talet. Den tillhörde som åtskilliga andra gårdar i socknen,  Birger Nilsson Grip. Gårdarna gick i arv till sonen, riksrådet Mauriz  Birgersson Grip, som dog  1592. Under hans tid byggdes slottets norra flygel. Hans dotter Ebba, gift med riksrådet, Svante Baner, ärvde godset och namngav det efter sin far. Få herrgårdar har ett så ståtligt läge som Mauritzberg som står på en vacker klippa vid Bråviken, med utsikt över vatten och blånande skogar. Maurizbergs läge vid Bråviken var mycket lättillgängligt under århundraden, då resorna gick snabbare till sjöss än till lands. Trots sitt gynnsamma läge har Mauritzberg aldrig varit någon militär fästning. Huvudbyggnaden byggden på 1600-talet. Ebba Grips dotter Elisabeht gifte sig med friherre Erik Sparre, som började slottsbygget. Flyglarnas fasader lär härstamma från den tiden. Sparre sålde slottet till  Claude Roquette, adlad Hägerstjärna, som var Drottning Kristinas hovskräddare. Slottet brändes ner av ryssarna år 1719, men byggdes åter av Greve Claes Ekeblad, Hägerstjärnas dotterson. Han var gift med Hedvig Mörner av Morlanda. Slottet stod färdigt år 1725 och ser allt väsentligt likadant ut i dag.
Hummelvik
  http://www.hummelviksgarden.com/index_sv.htm
 Rönö 1700
Drottning Margareta, Kung Karl Knutsson, Biskop
Hans Brask och Johan III, alla har de in gång bott på
Rönö Slott och kungsgård. En imponerande tegelmur och en helt
intakt del av en slottkällare vittnar om Rönös storhetstid under
flera decennier från 1200- talet och fram till 1700 – talets mitt.
På kullen där det imponerande 1600-talsslottet låg ligger nu Rönö Kungsgård ,
byggt i slutet på 1820 -talet. Gården har haft 43 ägare och brukare. Överst står Biskop Bengt Birgensson
1289, längst ned Olov Karlberg, den fjärde generationen Karlberg på Rönö Kungsgård.
Kättinge

Historien började då en järvägstation upprättades i Kättinge mitten av 1890 talet.
Post 189 . Sedan kom affärer , mejeri och telegraf och senare sågen som
kom i gång 1908.  Stationshuset brann ner 1910 till grunden.
Ändå dröjde det fram till 1941 innan brandstationen var klar.
  Dalmyra gruva

Strax efter första världskriget på 1920 talet, började man med fester och utedans.
Att anordnas i närheten av stationen till det som senare börjades att kallas Kättinge festplats. Kättinge skola byggdes 1950.
Kättinge var en av dom första kommunerna på Vikbolandet, senare kom Häraldshammar, Jonsberg och Rönö.
En länk till Kättinge socken:
http://www.skogsborg.se/hhammar-filer/kte_fast.html
 Häraldshammar byggdegård

 

Inom riksintresset finns de två kyrkbyarna Östra Husby och Häradshammar. Båda ligger högt i landskapet och kyrkorna, båda från 1800-talets början, är synliga vida omkring. Östra Husby är idag ett större samhälle med modern villabebyggelse. Häradshammar har däremot kvar karaktären av kyrkby med gårdar och rödfärgade ekonomibyggnader på kyrkbacken och med traditionella byggnader för ett sockencentrum. Genom riksintresset löper Arkösundsvägen som förr slingrade sig genom kyrkbyarna, men som numera har fått en rakare sträckning. I övrigt kan området uppvisa ett ålderdomligt vägnät som känns igen från 17- och 1800-talets storskifteskartor.

I slutet av 1800-talet drogs järnvägen från Norrköping till Arkösund och stationer förlades till Östra Husby och Häradshammar. Järnvägen är numera uppodlad, men stationshusen finns kvar.
 http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/119FA1A4-2331-40B1-9D1F-ED199DC54861/146889/KE94%C3%96STRAHUSBYH%C3%84RADSHAMMAR.pdf
Östra
 Husby

 Östra Husby missionsförening och De ungas förbund beslutade 1938 att bygga ett missionshus i Östra Husby för att få en central samlinglokal. Man påbörjade bygget 1939 på våren och i oktober samma år kunde man inviga det nya missionshuset. På grund av den stora barn – och ungdomsverksamheten, väcktes tankar om att bygga till missionshuset för att få fler lokaler för detta ändamål. I augusti 1993 togs det första spadtaget till ”nybygget”. I februari 1994 kunde man inviga de nya barn och ungdomslokalerna med kuddrum, pysselkök, andaktsrum, kontor, pingisrum och scoutrum.
Dagsberg Kyrkby
Dagsberg  kyrkby ligger i dominant läge på en bergshöjd i västra delen av Vikbolandet. Kyrkan på kullens krön är synlig vida omkring. Trots laga skiftet 1837 -39 har kyrkbyn kvar sin byprägel med gårdarnas grupperade runt kyrkan. Gårdarnas manbyggnader tillhör i regel 1800 – talets andra hälft. Äldst är tomtegårdens manbyggnad från 1700 -talets mitt. Kyrbyn var också socknens centrum. På 1840 – talet startade den första skolan i byn och vid kyrkan låg fattigstugan. Skolan och ålderdomshemmet flyttade dock på 1920 -talet ut ur byn och ligger numera vid kyrkhöjdens norra fot. Byggnaderna är uppförda i enhetlig och tidstypisk  20 -talsklassicism. Runt Dagsbergs finns tre förnlämningskoncentrationer. Dessa visar på en ansenlig bosättning, redan under förhistorisk tid. Väster om skolan finns ett grav- och boplatsområde som kam härröra från bronsåldern. Öster om kyrkan finns två större gravfält från järnåldern och norr om byn ytterligare ett förhistorisk boplatsområde. Det omfattas även av en höjdrygg i nordost, men byarna har trots laga skiftet en väl bevarad struktur och samtliga har yngre järnåldersgravfält i anslutning till bytomten. Till riksintresset hör också de två stora gravfälten i Norra Ljung, söder om Dagsberg.
Socknen Å
Är belägen på Vikbolandet öster om Norrköping. Norrköping ligger i sin tur i östra Östergötland. Vikbolandet består av en stor halvö ut mot Östersjön.  Därför kallas även Vikbolandet ”landet mellan vikarna” vilket har gett Vikbolandet dess namn. 550 kända fornlämningar. 24.86 km2 varav 24.84 km2 landareal. Tillhör Björkinds härad tillsammans med Konungsund, Kuddby, Tåby, Östra Ny och Rönö.Världen kortaste ortsnamn. Den djupt nedskurna ån var under gamla tider segelbar och en stor tillgång för ortsborna. Nästan varje kulle i bygden har något fornminne på sig. En av de äldre boplatserna i Å är byn Hjärterum. Där finns spår från bronsåldersboende.
Det finns en fin strand i Dalby. Skiren: En insjö uppe på ett berg! Väldigt temperaturkänslig då sjön inte är så stor. Den är dock trevlig att bada i och så är det sötvatten, för de som hellre vill ha det. Platsen är inte så bra för mindre barn då det inte är långgrunt och det är dessutom mycket bergbotten. Omgivningarna är fina och det är en klart besöksvärd badplats. Det finns en golfbana i Kuddby. Den är visserligen inte belägen i Å utan i grannsocknen. Men det är mycket nära och banan är bra. Du behöver dessutom inte något Green-card för att spela på banan så alla är välkommna att spela här.
Lanthandel I Å

Här har vi en fin gammal lanthandel. En sådan där man står vid disken och handlarn plockar fram allt åt en. Man får provsmaka av allt i scharkdisken, det dom inte har det kan dom ta hem. Sådan service finns inte moderna butiker i dag! I affären kan man köpa allt från mat till plank, underkläder, cement, färg, spik, och nästan allt annat du kan tänka dig.
Tyvärr lade handlarn ner affären 1997. Det var då den sista lanthandeln på Vikbolandet. Han var tvungen att lägga ner på grund av bristande kundunderlag. Invånarantalet i Å har minskat under åren samt att ICA Maxi, Matex m.fl. strider om kunderna med sina lägre priser. Detta kan tyvärr aldrig en lanthandlare konkurrera med så snart är nog samtliga lanthandlarna borta  i Sverige.
Å-skylten
Här en sevärdhet i sig själv. Skylten har blivit stulen ett antal gånger under åren. Det är antalgligen turister som tycker den är så kul så skylten tar de med sig hem.  Tänka sig en mötesplatsskylt med ett ”Å” på. Ja, så tycks en del tänka. Sevärd är den i alla fall.
Utsiktplatser
Utsiktplatser finns det gott om i Å. Många av dom har dessutom vidunderliga utsikter och mycket fin natur. Här några av dom finaste:
Jätteberget:
 
Detta är absolut den mest besöksvärda platsen. Berget är Vikbolandets näst högsta, och har en otrolig utsikt. För den intresserade kan vi berätta att man ser följande från toppen; Norrköping, Söderköping, Kolmårdens Djurpark, Kolmårdens samhälle, Mogata, Stegeborgs slott, Å (givetvis), Östra Ny, Kuddby, etc. Ja, listan kan göras ännu längre. Sedan är naturen på berget också fin och vandringen upp erbjuder många olika utsiktpunkter.
Hackerstad-berget:
Här har man en bättre utsikt söderut än på Jätteberget. Åt norr är dock utsikten begränsad. Naturen är fin och berget är utdraget så man ser olika vyer från olika sidor på berget. Bäst utsikt har man dock över Slätbakens inlopp mot Mem där Göta Kanal börjar.
Vatten Å-ån:
Å-ån är väldigt fin den sista biten ner mot Slätbaken. Särskilt vid träbron vid Broby, samt hela nedre delen vid Ring.
Ring-kajen:
Tyvärr ligger kajen på privat område. Utsikten är fin över Slätbaken med den gamla magasinbyggnaden som står orörd.
Tåby

Tåby skola. Tåby socken ligger längst in i sydvästra hörnet av Vikbolandet och dess södra och västra del utgöres av höjdsträckningar som sedan långa tider varit bebodda. Omkring tusen år före Kristus födelse anses den stora gravhögen vara, vägen mellan Söderköping och Tåby går över vid Ljungens backe  liksom de där omkring liggande fornrösena. Något yngre är den stora boplats och gravfältsområde som ligger på Almstads ägor, norr om nämnda väg. Den ligger norr om Kämpestad och Solbacka. På höjderna vid Fristad, Nybble och Brestad liksom vid Mem ligger stora fält av fornlämningar i form av boplatser, gravrösen och stensträngar. Alla är från samma tid som vid Almstad, alltså järnåldern. Ett mycket intressant moment från tiden 400-500 år efter Kristus födelse är den stora fornborgen söder om Oxtorpsjön. Dess funktion är forskarna inte klara på, en del tror att det varit en fast boplats och en del anser att det varit en tillflyktsplats vid ofredstider. Men att den är från den så kallade folkvandringstiden är man säker på. Fornborgen har i alla tider varit föremål för sägner och legender bl.a. om jätten Ramunder och hans hovhållning, om sydländska trädgårdar som kunde påträffas om man hade tur och om rövaretillhåll m.m.http://www.vikbolandet.net/
 MEM

Men är en väldigt populär besöks ort och även slut stationen på göta kanal och en liten idyl med med hus vid änden på slätbaken som senare mynnar ut i östersjön.

Mems  Slott har en egen historia

Slottet Mem har anor från medeltiden. Konung Johan III skänkte sedan godset ”till evärderlig tid” till Esbjörn Pedersson Lilliehöök 3/11-1572 och i samband därmed fick Mem troligen säteristatus. Under senare delen av 1600-talet omfattade säteriet med underliggande hemman nära 23 mantal och Stensvad benämndes då ladugård under Mem och åtnjöt säterifrihet d v s skattefrihet. Vid reduktionen 1683 var Eric Bagge tvungen att överlämna flera hemman till kronan, ”men för sina stora underhållanden, som på Mem slott och gård använt är” får behålla detta. När Eric Bagge dör 1692 begravs han i Tåby kyrka och hans begravningsvapen finns uppsatt i kyrkan på södra långsidan. Sonen Eric Bagge den yngre ärver egendomen, men när han dör i slaget vid Warchau år 1705, fortsätter änkan Hebba Christina Welling att driva säteriet. Hon löser ut de övriga arvingarna i dödsboet och tillsammans med sin son Eric Jacob Bagge äger och brukar hon egendomen. Jakob Bagge tog under sin tid på slottet hem bland annat 12 silverapostlar i krigsbyte från ett kloster nära Krakowi Polen.Efter hans död grävde sonen Erik Bagge ner silverapostlarna på en hemlig plats, efter hot från Kung Sigismund att bytet skulle beslagtas. Erik Bagge bebodde slottet fram till han stupade vid Stegeborg, där en strid utbröt mellan kung Sigismunds skepp och svenskarna. Ännu har ingen hittat silverapostlarna. Varje gång slottet bytt ägare, har det stått i kontraktet hur bilderna, om de hittats ska fördelas inom de familjer som ägt slottet sedan 1598. Otrevliga spöken på slottet Mem! Befolkningen i Mem har i tider pratat om vålnader på slottet som osaligt vandrat omkring både inne på slottet och utanför i trädgården. Vita Frun har också skrämt nattgäster i slottet som flytt hals över huvud för att aldrig mer sätta sin fot på slottet Mem efter dessa skräckinjagande upplevelser.
Runt tal 60.000 man, inberäknat ett pionjärkompani ryska desertörer från 1809 års krig och en del privata arbetare, ca 7 miljoner effektiva dagsverken à 12 timmar. Grävningen av Göta kanalen med början i just MEM och utfördes till största delen för hand med plåtskodda träspadar. Arbetet bestod i huvudsak av att gräva, spränga och mura. Baltzar von Platen införskaffade även ny teknik i form av olika redskap och tekniska hjälpmedel från England. Flera yrkesskickliga engelska arbetsledare anställdes. Den 26 september 1832 invigdes Göta kanal i Mem under stor pompa och ståt i närvaro av Sveriges konung Karl XIV Johan med familj. Baltzar von Platen fick inte uppleva kröningen av sitt livsverk. Knappt tre år tidigare, 1829, avled han. Mem består mest av småhus, slussvaktarbostad och en stor herrgård och så har vi slottet och lantgården. Här kommer några länkar som handlar om Mem.
http://www.kanalmagasinetmem.com/
http://www.gotakanal.se/sv/Gotakanal/products/51281/Gasthamn-Gota-kanal-Mem/
Vikbolandet
Att somliga socknar på Vikbolandet förlorade relativt fler invånare än andra,berodde inte främst på de dåliga skördarna. Istället måste sjukdom ligga bakom ojämnheterna. Smittan har slumpvis valt sina spridningsvägar. I Styrestad och Dagsberg fann den uppenbarligen särskilt gott fotfäste, medan Konungsund, Krokek och Ö Stenby ej tycks berörda.
Svält och malaria kräver offer.
De skyhöga spannmålspriserna efter missväxtåren 1650-1652, då rågen steg från 1647 2 daler 7 öre silvermynt per tunna till 1651 6:24 daler, utlöste en utbredd svält. Arbetslösa eller underförsörjda Vikbolänningar sökte sig till Norrköping för att tigga till sitt uppehälle. Åtskilliga av dem gick under. Sålunda rapporteras att ett tiggarbarn från Häradshammar avled östantill i november 1651 hos Anna mössmakerska. I samma stadsdel dog i juli 1652 tiggerskan Ramundus-Anna från Styrstad. Från samma socken kom ännu en tiggerska, som i mitten av augusti 1652 anträffades död vid Johannisborgs slottsgrind. Månaden därpå avled hos Per murmästare östantill ett tiggarbarn från Konungsund. I mars 1653 var turen kommeoäkting i nedre tonåren, vars mor kommit från Furingstad. Fyra månader senare begravdes en tiggarpojke född i Dagsberg.
Claes Ekeblad, 1669- 1737r
Det var greve Claes Ekeblad på Mauritzberg, född 1669, död 1737, som började sin bana som militär. Han blev kapten vid Wellingks regemente i Stade 1686 och överste för Elbings regemente 1703 samt utmärkte sig i Karl XII:s Krig bl.a. vid kliszow och Gadebusch 1710 blev han generalmajor och kommendant i Stralsund och 1714 landshövding i Närke och Värmlands län.
Arvid Posse, 1689-1754
År 1739 fick Vikbolandet tvenne riksråd, nämligen greve Arvid Posse på Gottenvik i Jonsberg och Erik Wrangel på Svinesund i Konungsund. Riksrådet Arvid Posse var född 1689 och död 1754, tillhörde hattpartiet och Gottenvik förefaller ha varit denna släktgrens familegods.
Annonser