Historia Borensberg

Ett äldre namn på Borensberg är husbyfjöl/

Den äldsta handlingen om gästgiveri på orten är från 1645 då länsmannen i Bobergs härad, bosatt på Hälla gård på gränsen mellan Kristbergs och Brunneby socknar ålades att svara för gästning åt såväl personer i kronans tjänst som andre resande. Holstens väg i Borensberg är uppkallad efter den förste gästgivaren, Holsten Andersson i Hälla. Krogen i Husbyfjöl finns med på 1649 års karta över krogar och gästgivargårdar längs de allmänna landsvägarna i Östergötland. År 1691 utfärdade Karl XI ett privilegium rörande ”Huusbyfiöhls krog” och den gästgivarverksamhet som där bedrevs. Längs den viktiga landsvägen i nord-sydlig riktning fanns 1854 i norr gästgivargårdar i östgötska Tjällmo (ej med på 1649 års karta men på en förteckning från 1686) och närkingska Emma och i söder vid Hassla i Vallerstads socken (ej med 1649 eller 1686) mellan Husbyfjöl och Skänninge (ej att förväxla med Hassla åt linköpingshållet, längs nuvarande riksväg 34).Förr i tiden gick vägen mot Linköping norr om Motala ström och vek över till den södra sidan via en bro vid Kungs Norrby. Det framgår av kartor 1673, 1691, 1709 och 1779.År 1776 började planerna på en landsväg till Linköping söder om strömmen ta form.
Borensberg fick järnvägsförbindelse genom den 1907 färdigställda linjen klockrike – Borensberg som ingick i mellan östgöta järnväg  (MÖJ). Året därpå skedde en övergång till elektrisk drift på den 8 km långa smalspåriga banan. Vid den tiden var endast ett fåtal järnvägslinjer elektrifierade i Sverige. För persontrafiken användes den av asea tillverkade elmotorvagnen ”Ankan”, som 1946 ersattes av rälsbuss. Ankan finns numera hos Järnvägarnas Museiförening i Linköping.
En förutsättning för eldriften på banan Klockrike – Borensberg var den av Motala Ströms Kraft AB 1904 anlagda Näs kraftstation strax öster om Borensberg. Mellan strömmen och kanalen fanns även ett glasbruk som tillverkade flaskor. Bland tidiga industrier i Borensberg märks även en kvarn med grynverk, en kvarnstensfabrik, ett mejeri samt en mekanisk verkstad. Den 1918 grundade Borensbergs Mekaniska Verkstad flyttade 1922 till Motala och blev senare känd under namnet Verkstads AB Lindqvist. Senare tillkom en betongfabrik  som AB Borensbergs Kalkindustrier 1935 sålde till yxhultbolaget  vilket 1940 införde produktnamnet Ytong. Ännu senare tillkom en takpannefabrik (tillverkade ”Zanda-pannan”). Idag är den största industrin Arla Plast.
I Borensberg ligger Urmakareskolan där man utbildar urmakare. Skolan är eftergymnasial, och utbildningen består av en tvåårig grundkurs plus ett gesällår. Hösten 2012 återupptogs partnerskapet med det schweiziska utbildningsinstitutet Wostep efter ett års uppehåll. Mer information finns på Urmakarskolans hemsida http://www.urmakarskolan.com
När skolan hösten 2013 flyttar till Motala tar en epok slut. Skolan startades 1940 i Borensberg av Sveriges Urmakareförbund med urmakaren sven sandstöm som rektor fram till 1971. Den utökades 1956 till att omfatta optikerutbildning, vilken 1999 flyttades till Stockholm. Sedan Motala kommun tagit över skolan ändrades namnet till Stefanskolan. Skolan återgick i privat ägo 1999 och drivs sedan dess som aktiebolag. Numera får den statsfinansiering eftersom den betraktas som en nationell angelägenhet. Från 2013 klassificeras skolan som yrkeshögskola vilket innebär höjd status för den treåriga utbildningen.
Borensbergs if har sektionerna fotboll, friidrott, skidor och cykel på programmet. tjälmo och godegård som är den största orienteringsklubben i Motala kommun har sin mesta verksamhet i Borensberg. Mycket av verksamheten sker från klubbstugan vid Trädgårdstorp strax utanför Borensberg. Borensbergs Gymnastikförening har bra ungdomverksamhet. Borensbergs IBC har både ungdomslag och seniorlag.
http://www.borensbergshembygd.com/