Gnesta historia

Gnestabygdens historia kan delas in i några stora förändringsepoker. Från epoken kring inlandsisens avsmältning och därmed formades det mellansvenska sprickdalslandskapet, via odlingslandskapets framväxt ända till järnvägens och servicesamhällets påverkande på områdets utseende och utbredning. Alla fyra epoker har satt sina tydliga avtryck i området och alla finns fortfarande kvar parallellt med varandra.
Förhistorisk tid
För ca 4000 år sedan (1800fKr) var området kring Gnesta en invik till Östersjön. Endast ett par av höjderna i och runt dagens samhälle stack upp ur vattnet som öar. Vattennivån var då ca 15 m högre än dagens (ca 25 meter över havet (möh)). Några stenyxor är några av de få spår som hittats av mänsklig aktivitet i området.
Några hundra år senare hade vattennivån sjunkit ytterligare 5-7 meter (lägre än 20 möh). Då hade stora områden bundits samman till land. Spår av människor finns nu i betydligt högre utsträckning. Mestadels kan vi se gravplatser från äldre bronsåldern i området.
Vid 500talet eKr hade vattennivån sjunkit till ca 2 m över dagens nivå (ca 12 möh).
Under denna period kom gravarna att läggas i gravfält. Ett 10-tal gravfält har återfunnits från denna tid. Kanske byggdes även de två fornborgarna i området under denna period (den som finns på höjden norr om Yttervalla, vid Båtsvik, Storsjön, och den som finns på höjden vid Sillens nordöstra strand).
Från medeltid till nutid
Några av traktens gårdsnamn har återfunnits i olika dokument från 1300-talet. Från dokument daterat 1314 lär man ha hittat namnet Fröstunum (Frustuna — av asaguden Frö).
Övriga gårdsnamn från trakten som lär vara belagda från denna tid är Vadhy (Vad, dagens Södertuna), Kaerue (Öster- och Västerkärv), Vala (Yttervalla) och Wakraby (Vackerby). Övriga gårdsnamn har en liten annan latinisering t ex Holastum (Hållsta), Gywastum (Givesta) samt Gnytlistum (Gnesta). Efterleden ”-stum” verkar vara samma som dagens ”-sta” och visar på en bestämd plats. Under 1600-talet fanns också säterier och bruk strax söder om Gnesta, exempelvis Mälby, vars gamla utmarker gick in i Gnestaområdet.
Gnestas centrala delar bestod fram till 1850-talet endast av en handfull torp, hus och gårdar. Gnesta by bestod av tre gårdar (Upp-, Mellan- och Nergården). Uppgården hade skjutsstation och gästgiveri under ett antal hundra år. Men skjutsstationen konkurrerades ut av järnvägen och gästgiveriet av Stora Hotellet.
Den stora allfartsvägen mot Björnlunda passerade området ungefär där vi idag har Skillingagatan. Ungefär där dagens Ringväg ligger fanns mycket tidigt en väg som förband dåvarande Gnesta by med allfartsvägen mot Björnlunda. I Gnesta by var Uppgården en viktig del av områdets dåvarande infrastruktur. Uppgården hade sedan några hundra år fungerat som skjutsstation med ett gästgiveri.
När järnvägen kom förändrades bygden för alltid
Västra stambanans byggnation påbörjades 1857. Att man ville ha en hållplats i Gnesta berodde säkert på att man måste fylla på loket med vatten var 3-4e mil. Från Södertälje var det därför lämpligt att stanna för påfyllning invid Frösjön.
De centrala delarna av Gnesta bebyggdes nu snabbt. Redan under de första 25 åren kom hela höjden att fyllas med hus. Ytterligare en förändring var, förutom att socknens centrum flyttades från kyrkan till stationen, att man anlade Dagagatan för att förbinda den nya fina stationen med Björnlundavägen. Litet senare anlades också Östra Storgatan för att förbinda stationsområdet i sydlig riktning.
Järnvägens dragningskraft var stark, till och med så stark att de kreatursmarknader man haft i Önnersta, Björnlunda, flyttades till Gnesta. Upp mot 5000 besökare lär ha kommit varje halvår till de stora marknaderna. Omlandet för dessa sägs ha varit stort. Det påstås att det kunde komma uppköpare hit ända från Stockholm, Småland och till och med Oslo. Dessa marknader spädde säkert på det uppsving som tog fart under 1800-talets senare hälft. Ett ytterligare belägg för ordens växande betydelse var att häradsrätten under denna period flyttades hit från Gåsinge.
Fler och fler Gnestabor ökade också trycket på både service och handel
Marieström var ett av de tidigaste kvarteren som byggdes. Här fanns ett flertal affärer, hotell och en privatskola. Under 1800-talets slut kom det utöver detta att etableras ett antal olika fabriker i samhället. Det var tändsticksfabrik (som brann två gånger innan verksamheten slutligen upphörde) och mejeri, garveri och snickerifabrik samt en borstfabrik. I slutet av 1890-talet utökades fabrikerna med ytterligare ett mejeri och en snickerifabrik. Dessutom hade tillkommit ett bryggeri (som under slutet av 1950-talet köptes av Konsum och blev Wårbybryggeri, och flyttades på mitten av 1960-talet till Vårby) och en Cigarrfabrik!
1883 blev Gnesta ett municipalsamhälle. Invånarantalet uppgick till ca 779 personer. Under 1800-talets senare decennium etablerades här läkare, 2 olika telegrafstationer och apotek. Även en järnvägsrestaurang av vikt anlades (vid Stora Torget). Kungligt besök lär inte ha varit ovanligt då kungligheterna här skulle byta från järnväg till häst och vagn för att ta sig ner till Tullgarn.
Utvecklingen fick ett litet avbräck 1912 i och med att södra stambanan över Nyköping byggdes. Därmed förlorade Gnesta sin lockelse bland annat hos kustbefolkningen.
Dock fortsatte municipalsamhället att utvecklas. Högre folkskola kom 1919 och kommunal mellanskola 1923.
Nästa tillfälle till expansion var i början av 1940-talet med monteringsfärdiga småhus (flest på höjderna söder och väster om Gnesta). Under 1950-1960-talet bebyggdes Dalen (Dalgatan och Skillingagatan).
1955 blev Gnesta köping
Samhället växte vidare och under 1960-talet tillkom en mängd flerfamiljshus väster och söder om gamla Gnesta by. Under samma period bebyggdes i slutet av Nygatans västra sida (i anslutning mot Västra Storgatan) två flerfamiljshus som en direkt orsak till det behov som uppstod på grund av den nyligen hitflyttade Tvålfabrikens (Bonde Bergströms) från Västervik.
En rivningsvåg gick över Sverige under 1960-talet. Politiker verkade skämmas över historien. Trähus och reveterade hus skulle bort. Istället byggdes det i betong. Centrum skulle moderniseras. Denna våg nådde också Gnesta. Kvarteret Marieström ”sanerades” och byggdes om till vad som går att se idag. Tursamt nog var det inte mer än så, men tyvärr försvann ett antal rätt pittoreska reveterade flerfamiljshus och ett stort trähus i flera våningar (där idag ”Posthuset”/”nya Apotekshuset” står idag). Den stora fördelen med denna renovering var att Marieströmsåns rätt dyiga, och ofta rätt illaluktande, vatten kom att kulverteras. Tyvärr kom den vackra inramningen med björkar längs med ån samt ett antal vackra bågformiga träbroar att försvinna samtidigt. Kulverteringen gjordes under 1960-talet. Ovan denna kulvertering finns idag Thuleparken, som skapades under sent 1970-tal för pengar ”för förbättringar av miljonprogramsmiljön”.
Under perioden 1970-1980 gjordes mycket stora investeringar i vatten och avlopp, vägar och gator, renings- och vattenverk.
Lite längre ”uppströms” Marieströmsån (västerut) finner vi Vårdcentralen, från tidigt 1980-tal, vars byggsätt och utseende skall göra att det tål vissa markrörelser och —sättningar, på grund av att det byggdes på relativt vattensjuk åmark.
Under senare hälften av 1960-talet slutade SJ att göra uppehåll vid stambanans mindre orter, däribland Gnesta. En rådig och tuff uppvaktning från kommunens sida till SL gjordes och SL kom att köra sina pendeltåg ända till Gnesta — fast än det var ”fel” län. Detta möjliggjorde för fler att flytta till Gnesta. Nu inleddes en mycket intensiv period med byggnation i Gnesta. I en slags ”andra andning” fördubblades tätorten. Från att under några år varit runt 2500 invånare blev Gnesta ca 5000 inom bara tio år.
Under tiden tidigt 1970-tal till 1990 bebyggdes områdena:
  • Gnesta syd: Dansut och Sigtuna , runt en av Gnestas gamla utedansbanor där musikprofiler som Rune ”Gnesta-Kalle” Gnestadius gjort många framträdanden. Området kom helt följdriktigt att kallas för ”Dans-ut”. I backen bakom STOPP fanns själva dansbanan. ”Gnesta-Kalle” fick därför en av de närmsta vägarna till den ”legendariska” dansbanan uppkallad efter sig.
  • Gnesta nordväst: nedanför Framnäs skola. Under perioden 1980-90 uppfördes här ett antal hus som bostadsrätter.
  • Gnesta centralt: ett antal flerfamiljshus längs Torggatan samt Landshammarsgatan och lite senare på 1980-talet hyreshusen på Nergårds gärde. Utöver det uppfördes viss villabebyggelse runt Vesslevägen och Hermelinstigen samt Ingalundaområdet.
  • Gnesta västra: i form av villaområdet på östra delen av Vackerbys gamla ägor: Sällskapsvägen, Uppåkravägen och Sämjevägen. Detta kompletterat med området med tvåplanshus öster om Vackerby Hage.
Den 1 januari 1992 blev vi åter en egen kommun (avknoppad från Nyköping tillsammans med systerkommunen Trosa). 15-års jubileum firade vi den 19 augusti 2007.
Tiden 2002 och till idag
Efter en ”återhämtningspaus”, som bland annat berodde på en fastighetskris under 1990-talets första hälft, inleddes 2000-talet med nya planer och tag. NCC påbörjade Framnäs gärde. Ett område vars etapper bestod av ett 30-tal hus och som fick ett av de mest vackra lägena i Gnesta invid Frösjön.
Stor debatt uppstod då dåvarande kommunalrådet slutit ett, mycket klokt och framtidsinriktat, avtal om att Gnesta ville ”hänga på” det kommande regionaltågsystemet ”Sörmlandspilen” mellan Hallsberg och Stockholm. Diskussionen inriktades på huruvida detta skulle vara istället för SLs pendeltåg, eller som det var tänkt: att ytterligare öka tågtätheten till Gnesta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s