historia om nyköping

Nyköping har en lång och brokig historia som sträcker sig tillbaka till ca 2000 f Kr,
då man har funnit lämningar efter bosättningar invid Nyköpingsån.
Under 1100-talet uppfördes två kastaler, en vid åmynningen och en vid Stora Kungsladugården (Kilakastalen) väster om Nyköping. Namnet Nyköping nämns tidigast på ett mynt från 1230, varför man antar att Nyköping redan då var en ort av viss betydelse. Myntet påträffades 1961 vid en arkeologisk undersökning i Skänninge All Helgona kloster. Det har präglats under Knut Långes regenttid 1229-34. Myntprägling ägde rum i Nyköping så tidigt som under första hälften av 1200-talet. Myntningen vittnar om Nyköpings betydelse för handeln. Myntningen visar också på att Nyköping redan under 1200-talets första hälft haft en administrativ funktion. Orten torde ha existerat som handelsplats redan under 1100-talet.[3] Det är också den tid den äldsta systematiska bebyggelsen härstammar ifrån.
Ett flertal vikingatida fynd, bland annat två båthus, , gravfynd, en båt samt en silverskatt på platsen för den medeltida staden antyder dock att den haft betydelse som plats innan etableringen av en stadsbebyggelse.
Nyköpings äldsta bevarade privilegiebrev härstammar från 1444 (som gäller tillgång till öar i skärgården). Obestyrkta uppgifter pekar ut 1260 som tidpunkten då Nyköping fick sina första stadsprivilegier. Då fanns i staden en kunglig borg, mynthus, kyrka (åtminstone från 1280 två) och franciskanerkloster (sedan 1280). Detta innebar att stadsbefolkningen alltså var starkt differentierad.
Nyköping bestod under medeltiden nästan uteslutande av träbebyggelse. Gatunätet var annorlunda; endast Vattugränd kan idag sättas i samband med det medeltida gatunätet. Stadsbebyggelsen var koncentrerad till den västra sidan av ån, med bebyggelse i området kring Allhelgonakyrkan. Då betraktades den mer som en by, ej som stadsdel.
Nyköping var en av de få platser där importhandel bedrevs, bland annat med Lübeck. Bosatta tyskar utgjorde emellertid endast ett obetydligt inslag. Det är möjligen också förklaringen till att träbebyggelsen så länge kom att dominera Nyköping. Åmynningen var under medeltiden en av de viktigaste svenska Östersjöhamnarna över vilken exporterades en del av Bergslagens produkter. På grund av landhöjningen har hamnen och infartsleden grundats upp allt mer och mer, och sedan Oxelösund-Flen-Västmanlands järnväg blev färdigt 1877 har Oxelösund till stor del övertagit den roll av hamn och malmexportort som Nyköping förut spelade. Nyköpingshus skyddade hamn och stad.
Bjärköarätten anses ha varit i bruk i Nyköping. Vid mitten av 1300-talet infördes Magnus Erikssons stadslag.
Under 1200-talets slut och 1300-talet kom Nyköping att spela en viss rikspolitisk roll. Under medeltiden inträffade flera riksmöten och krigshändelser i staden. Nyköpingshus öden kom i politiskt-administrativt hänseende att i viss mån bli stadens.Det är okänt när slottet Nyköpingshus uppfördes, men hertig Magnus Ladulås förde där de förhandlingar som innebar att svenska kronan fick kontroll över Visby. På slottet satt även Valdemar Birgersson fången och dog år 1302. År 1317 inträffade det så kallade Nyköpings gästabud där hertigarna Erik Magnusson och Valdemar Magnusson fängslades av sin bror kung Birger och senare avled.
Under Albrekt av Mecklenburgs tid innehades slottet av den tyske riddaren Raven van Barnekow och senare Bo Jonsson (Grip). Bo Jonssons närvaro bidrog till att göra Nyköping till en av de viktigaste orterna i riket. Över huvud taget var det betydelsefullt för inrikespolitiken vem som innehade slottet och Nyköpings län, varför de styrande i riket hela tiden stämde efter att som länsherrar i Nyköping endast ha betrodda män ur sin egen krets. På Nyköpingshus undertecknades den 20 september 1396 Nyköpings recess vilket är en av de viktigaste historiska händelserna under medeltiden i Norden och var en förutsättning för bildandet av Kalmarunionen året efter.
I början av 1400-talet var danskarna Niklis Jönsson Svarte Skåning, Arendt Styke, väpnaren Björn Pedersson och Albert Styke fogdar på slottet fram till Engelbrektsupproret. 1466 blev Erik Axelsson Tott vald till riksföreståndare och 1516 stormades det av Sten Sture den yngre och den 24 december 1521 intogs det av Gustav Vasa.
Under den äldre vasatiden skedde inga större förändringar i Nyköping. Under Gustav Vasas tid satt det fogdar på Nyköpingshus. Gustav Vasa lät rusta upp slottet och lade också en flottstation i Nyköping.
År 1568 övertog hertig Karl skötseln av sitt hertigdöme. Hans förvaltning av hertigdömet följde den europeiska merkantilismens mönster. Han grundade nya städer och ivrade för deras blomstring. Särskilt gynnad var hans residensstad Nyköping. Han styrde ekonomin på sina slott och gårdar i detalj genom ett trettiotal fogdar, som hade att avlägga räkenskap inför kammaren i Nyköping. Kammaren var uppdelad som rikets kammare mellan räkne- och räntekammaren. Den viktigaste tjänstemannen under hertigen var Karls kamrer i Nyköping, som 1568-85 var Nils Nilsson. Kammaren skötte de lokala finanserna och fungerade som en samlad kassa för hertigdömet.
Från att ha varit en av flera svenska huvudstäder under 400 år, blev Nyköping en industristad på 1700-talet med bl a ett betydande mässingsbruk. Under 1900-talet producerades både möbler till NK och bilar på Saab-Ana och vid Skavsta anlades en flygflottilj, F11. Bland kulturpersonligheterna under det senaste decenniet märks framför allt Ulf Peder Olrog och Birgit Cullberg.Hertigen lät inrätta flera industrier, främst inom järnframställning, men även för tillverkning av vapen, mässing, glas och kläde. Han anlade också ett skeppsvarv. Storhusfallen byggdes ut, sågar, kvarnar och smedjor anlades efter ån.
1592. Under 1600-talet befästes slottet ytterligare. Söder om Allhelgonakyrkan låg slottets stora trädgårdar. År 1665 brann slottet, som reparerades nödtorftigt, men delar av murarna revs och användes vid bygget av Stockholms slott. Efter Karl IX:s död 1611 ärvdes hertigdömet av hans yngste son, den minderårige Karl Filip. Änkedrottningen Kristina kom att styra hertigdömet. Efter sonens och drottningens död återbördades hertigdömet och Nyköping till kronan 1625.
Några stenhus uppfördes i Nyköping under 1600-talet, bland annat Joachim Danckwardts hus (på nuvarande stadshusets plats). I Suecia antiqua et hodierna framgår tydligt slottets, kyrkornas och de få stenhusens överväldigande dominans i stadsbilden. Träbebyggelsen drabbades av brand 1632 och den 1 juli 1665; under sistnämnda år förstördes stadens båda kyrkor samt alla broar. Hela Vasatidens pompa förstördes då i Södermanlands största eldkatastrof.
Den äldre stadsplanen var mycket oregelbunden med krokiga gator och oregelmässiga torg. I det äldre gatusystemet ingick tre torgbildningar. Stadsplanen från 1665 är mycket regelbunden, dess enformighet bryts av den slingrande Nyköpingsån och den på sina ställen kuperade terrängen. Planen kännetecknas av en öst-västlig orientering genom Storgatan som skär rakt genom staden med Stora torget som centralpunkt.
1700-talet[redigera | redigera wikitext]
Nyköping härjades av större eldsvådor 1390, 1665, 1719 och 1825. Efter anfallet av en rysk galärflotta den 24 juli 1719 brändes nästan hela staden ned. Det enda som stod kvar i västra stadsdelen var klockstapeln på Borgarberget, S:t Annae kvarn, Kungstornet vid Nyköpingshus samt en liten gård. På östra sidan om Nyköpingsån förstördes allt utom All helgona kyrka och några gårdar i dess närhet samt den stora slottsträdgården.
Återuppbyggnaden skedde med statens hjälp; 1665 års stadsplan ändrades ej nämnvärt. Stenhus uppfördes, varav Westlingska gården i kvarteret Polisen vid Stora torgets östra del, hörnhuset Borgaren 12 vid Stora torgets västra del, Hellmanska gården, Rostadiusgården, Sörmlandsbanken 1 och Gripen 1, hörnet av Västra storgatan och Trädgårdsgatan och fastigheten Gripen 20 ännu står kvar. Huvudparten av staden byggdes emellertid i trä.Efter branden byggdes också ett länsresidens på gamla rester av slottsmurarna – Gamla Residenset. Det stod klart 1726 men användes bara som residens fram till 1760. Ett av husen som byggdes användes dock av landshövdingen fram till 1800-talet.//
Under 1800-talets första decennier florerade industrin åter. På 1830-talet var Nyköping en av få städer i Sverige där fabriksarbetarnas antal översteg borgarnas. Textil- och pappersproduktionen samt stångjärnsbruken var ledande. År 1831 grundades en mekanisk verkstad i anslutning till bruket. Nyköpings Bruks- och Faktoribolag utvecklade sig till en storindustri. År 1860 var invånarantalet uppe i 4 784 personer. Men 1866 lades bruket ner, varefter även invånarantalet minskade. Verksamheten vid bruket och den tillfälliga folkökningen hann aldrig påverka bebyggelsen nämnvärt, såsom nybyggnation. På 1880-talet börjar Nyköping expandera igen. Wedholms AB grundades 1879 med tillverkning av mjölkkannor. 1897 startade Skandinaviska Glödlampsfabriken.
ndustrialiseringen och hamnens utbyggnad under 1800-talets slut kom Nyköping att expandera, men inte förrän på 1950-talet kom bebyggelsen att överskrida den ram som 1665 års stadsplan utgjort. Stora bostadsområden tillkom i stadens ytterkanter.
År 1910 hade staden 9810 invånare. Detta ledde till bostadsbehov; i nordvästra delen av Nyköping började man byggnation. I början av 1910-talet byggdes Järna-Norrköpings järnväg med station i Nyköping,[17] idag en del av södra stambanan. Vid 1900-talets början anlades det första egnahemsområdet.
År 1920 levde 53,7 procent av Nyköpings befolkning av industri och hantverk, 20,8 procent av handel och samfärdsel, 7,9 procent av allmän tjänst och fria yrken, 5,4 procent av husligt arbete, 3,5 procent av jordbruk och binäringar. I Nyköping återfanns NK:s verkstäder (1904), AB Fors ullspinneri (1886), AB Periodens bomullsspinneri (1872), AB Skandinaviska Glödlampsfabriken (1898). År 1937 tillkom Aktiebolaget Nyköpings Automobilfabrik.Wedholms flyttade 1948 från Kungsgatan till sina nuvarande industrilokaler på Blommenhovsvägen norr om järnvägen.
Mellan 1941 och 1980 fanns F 11, Kungliga Södermanlands flygflottilj förlagd till Nyköping, vilken var Sveriges enda renodlade spaningsflottilj. Den var grupperad på Skavsta. Dessutom fanns från 1963 Artilleriflygskolan (senare Arméflygskolan) lokaliserad till Brandholmens flygplats, tills man 1984 vid flygplatsens nedläggning flyttade till Skavsta
http://nykoping.se/Bo-bygga-och-miljo/Stadsplanering-och-byggprojekt/Namn-pa-gator-och-platser/Gatunamnens-historia/
Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s