sALTÄNGEN OCH RÅDHUSET

Saltängen,

stadsdel i Norrköping. På 1600-talet var det stadens finaste stadsdel, tillkommen på hertig Johans initiativ. Han uppmuntrade dem som ville slå sig ner på Saltängen med förmåner, bland annat 12 år skattefrihet. Här kom därför societeten att bo i närheten av slottet Johannisborg.
Här gräves fram grunden där huset en gång låg.
Det finaste huset blev Stenhuset, De Geers palats i tegel och sandsten med sina 50 gemak i en byggnad och två flyglar som sträckte sig 80 meter längs Slottsgatan (numera Saltängsgatan 19). Det var nattlogi åt kungligheter och andra stormän. Byggnadskomplexet innehöll även ett tvåskeppigt kapell, ladugård, orangeri, stall för femtio hästar och vagnshus. Huvudbyggnaden och västra flygeln uppfördes 1627-1630, fick en tillbyggnad (östra flygeln) 1640-1646 och brann ned 1711. En nybyggnation har kommit till på dess ställe. I stadsdelen tillkom med tiden, vid sidan av bostadshus, även rederier och tullhuset, som stod färdigt 1784. Karl XIV Johan ägde hus på Saltängen.
Under senare delen av 1800-talet och första hälften av 1900-talet hade stadsdelen förslummats. Ur denna stadsmiljö hämtade Albert Engström mycket inspiration till sina figurer. Han bodde på Slottsgatan 52 i slutet av 1800-talet, då han studerade i Norrköping. Sjöfartsverket och Kriminalvårdsstyrelsen finns i nordvästra delen av Saltängen sedan mitten av 1970-talet. Invid Hamnbrons nordöstra fäste finns Kanontorget, där lagrade man kanoner som hade tillverkats i Finspång och forslats dit längs Glan och Motala ström, för vidare transport med båt till köparna i Europa.
Gustafva Eleonora Lindahl
var en av dem som satt och huttrade på Dahlbergska teaterns första premiär under julveckan 1791. Hon var en klarögd och livsglad ung dam på 22 år, nyligen inflyttad från Stockholm. Hon var nygift med Niclas Lindahl. Gustafva skulle komma att leva nära ett halvt århundrade i sin nya hemstad Norrköping. Hennes make var en förmögen och kulturintresserad handelsman. Han var yngst av Carl Henric Lidéns vänner. I likhet med åtskilliga andra i Norrköpings köpmannavärld reste han mycket under den här tiden.
Makarna levde såvitt vi vet i ett lyckligt äktenskap, fast Gustafva trotsade det gängse mönstret och visade sig vara en mycket självständig ung dam. Hon var dotter till Christoffer Gjörwell,
Att området var sakt och vattensjukt finns flera exempel på som när johannesborgs slott förstördes av ryssarna 1719 ansåg man inte att det fanns någon anledning att bygga upp slottet igen på den sanka marken.
Det spinnhus/rapshus som 1742 byggdes på skeppsholmen var så bristfälligt o hälsovårdligt att hjonen som skulle jobba där blev sjuka och inte orkade jobba.1784 byggdes därför ett nytt spinnhusn vid dragsgatan. det är numera fängelse idag där.
Motala ström delade sig förr i olika mynningsarmar och vid utloppet fanns ett flertal holmar blandannat då skeppsholmen. Hertingen Johan 111, började bygga 1614 Saltängsbron/ då nystadsbron som den kallades,allt för att göra saltängen mer atraktiv för boende där mest handelsmän flyttade in i början,byggandet tog riktig fart och Dee geer slog sig ner där och byggde sitt palatsliknande stenhus på saltängen,
För att invånarna skulle ha nära till veckomarknaden så uppläts 1631 Saltängstorget nu mera karljohans park för handel, området fick också vid samma namn tid till en gillestuga.
Att den förlades dit berodde på att Norrköpings förnämsta köpmen bodde där, vidare fanns borgmästaren där,Holmenchefen och tidsvis ochså landshövdingen som låtit bygga ett hus på nedre delen av saltängen. Områdena kring stenhuset fick karaktär av administrativt centrum med bostäder för brukspatronfamiljer, transportpersonal till lands och sjöss,kontorsanställda,trädgårdsmästare m fl.
vid våren 1719 drabbades Norrköping av den värsta olycka i värdshistorien,på mindre än en vecka plundrades och brändes staden ner av ryssarna. Det var inte bara hus och broar som blev förstörda utan även strömmen och hamnen där det fanns skeppsvrak och lämningar efter de nerbrända husen som nästan dämde upp strömmen.

kastanien cafe et,

gammal bostad på saltängsgatan

RÅDHUSETS HISTORIA

Norrköpings rådhus 100 år

År 2010 fyllde Rådhuset i Norrköping 100 år. Det firades under kulturnatten den 25 september.
Invigningen skedde den 28 november 1910, efter ett tre år långt byggnadsarbete. Sedan dess har byggnaden varit centrum för kommunens politiska administration.
Byggets arkitekt var professor Isak Gustaf Clason,
Rådhusets torn är 68 meter högt. I toppen finns en fyra och en halv meter hög förgylld granitskulptur. Den föreställer stadens skyddshelgon Sankt Olof, eller Gull-Olle som han kallas i folkmun.
Sankt Olof var en norsk kung vid namn Olof Haraldsson som levde under vikingatiden och senare blev Nordens första helgon. När Norrköping byggde kyrka och bildade stad var invånarna angelägna om att få hans beskydd och än idag blickar Gull-Olle ut över staden från Rådhusets torn.
Stadsvapen med Sanktolofsbild
Rådhusets klockspel hörs vida över staden och är ett känt inslag i stadsbilden. Varje dag klockan 12.55 och klockan 16.55 spelar klockspelet en melodi.
Nu spelas följande melodier:
  • 12.55 spelas Let it snow, let it snow, Jule Styne
  • 16.55 spelas White Christmas, Irving Berlin
Rådhusets klockspel installerades ursprungligen 1914 efter en donation och bestod då av 35 klockor (4 och en halv oktaver). Inför Norrköpings 600-årsjubileum 1984 utökades klockspelet med 13 klockor och består nu av 48 klockor. Den tyngsta väger 700 kilo.
Klockspelsmusiker är Ulf Tellin.

Rådhusbranden 1942/ se film här under:

http://www.youtube.com/watch?v=Hn8oQ4XCXfA

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s